Det från gatan oansenliga huset rymmer ett helt destilleri. Tomma tunnor fyller bakgården och bland de vitkalkade husen på gården döljer sig såväl en anrik tillverkning som lagring. Sedan januari arbetar Jenny Karlsson här.

I lagrets fuktiga, salta luft blandas lukter från jordgolvet, mögel och andra svampar som växer mellan de olika faten, med en distinkt whiskydoft.

– Det här är helt underbart. Många destillerier har inte kvar sina gamla lagerhus, men det ger en särskild smak till whiskyn och en tjock, oljig kvalitet. Fast det är nog inte så nyttigt att vara för länge här inne, säger Jenny.

Också kontoret avslöjar företagets inriktning. Whiskyflaskorna finns överallt. I lådor, på skrivbord, köksbänkar och fikabord. Stora flaskor, små flaskor, med eller utan kartonger.

Första dagen på jobbet letade Jenny efter en mikro eller kastrull att värma sin medhavda lunch i, utan att lyckas. Allt hon hittade var flaskor och åter flaskor. Numera äter hon lunchen utanför kontorets väggar. En trappa upp har marknadsavdelningen sitt rum.

– Jag kommer tillbaka från Belgien på måndagen, så jag kan ta Newcastle, säger Jenny som svar på kollegans fråga och antecknar på den redan fullklottrade planeringskalendern på väggen.

Det är den som styr hennes tillvaro på jobbet. Resorna till distributörer och butiker i Europa avlöser varandra, med korta stopp i nya hemstaden Campbeltown i västra Skottland. Det finns få jobb inom destilleribranschen och att få ett var jackpot. Det är ett drömjobb, även om hon gärna skulle arbeta mer med produktionen än hon gör idag.

Vid skrivbordet mittemot Jenny sitter kollega Ranald Watson, med en lika fulltecknad kalender.

De två delar rum med chefen Peter Currie, och koncentrerat arbete på datorn avbryts av livliga diskussioner om evenemang på gång, kommentarer på Facebook eller korta frågor.

– Den 18-åriga Springbank som kommer ut i januari, kan jag allokera den? De vill beställa i Spanien.

– Sätt upp dem i kön bara.

Atmosfären är avgjort avslappnad, och något som Jenny hade svårt att komma in i från början. Hon vill gärna ha något att göra hela tiden och har hittat nya arbetsuppgifter till sig, som att fotografera produkter till nyhetsbrev.

– När jag är ute och reser jobbar jag dygnet runt. Jag börjar lära mig att ta det lugnt när jag kommer tillbaka.

Jenny har en högskoleutbildning med inriktning mot destilleriverksamhet i bagaget och stor kunskap om whisky, men det som avgjorde att hon fick jobbet var hennes personlighet.

– Hon kom för sent till intervjun, men tog ändå över mötet på ett helt självklart sätt. Det är ett sådant självförtroende som krävs för att kunna ta hand om provningar med riktiga whiskykännare. Dessutom var det viktigt att den vi anställde flyttade hit, säger Peter Currie.

Och i Campbeltown har Jenny och sambon Angus McCarter hittat hem. De kommer båda ursprungligen från mindre städer, men att lämna Edinburghs storstadspuls var inte alls självklart och de skrev listor med för- och nackdelar. Edinburghs fördelar tog upp flera sidor.

– Men hur ofta gör man egentligen allt det där som man kan göra, gå ut och äta sent, gå på konserter och så?

D et avgjorde saken och paret bestämde sig för att om man flyttar till en mindre ort så ska man satsa helhjärtat. Numera bor de på landet. Verkligen på landet. För att komma till det vitputsade lilla huset som hör till en bondgård krävs bilkörning på vägar som bebos av kor men belöningen väl uppe på kullen är en vidunderlig utsikt över klargröna ängar och mörkblått hav. Klara dagar syns Irland, och det område där Angus är född och uppvuxen.

Den här dagen är dimman som drog in över området under gårdagskvällen det stora samtalsämnet. Det tjocka, vita täcket som lade sig över det mörka vattnet och de starkt gröna kullarna med karga klippor gjorde landskapet än mer dramatiskt.

Klimatet och läget gjorde en gång Campbeltown till ett whiskyns centrum med stor export till USA och staden hade inte mindre än 30 destillerier. Nu finns två kvar.

Väderomslagen kommer ofta och snabbt, men klimatet är mildare än vad Jenny och Angus väntat sig, det är gulfströmmarna som gör det. Läget gör orten till en dröm för surfare och det är en grupp av turister som lockas till orten. Andra kommer för att spela golf, eller för whiskyns skull.

Angus, som för ett år sedan arbetade som fysiker i Silicon Valley i USA, för ett Dublinbaserat företag, arbetar nu deltid i en surfbutik ett stenkast från destilleriet, och har ett par andra jobberbjudanden på gång.

– Alla ställer upp här. Vi har fått fantastiska vänner och de hjälper till med allt.

Men drömjobb eller inte, arbetet kan göra den bäste lätt blasé. Eftermiddagens provning lockar inga frivilliga deltagare, och Jennys inbjudan till kollegorna möts av milda protester.

– Måste jag? Kan du inte göra det själv? Måste vi smaka på alla?