Tidigare har åklagare kunnat besluta om detta sätt att låta bli "onödiga" brottsutredningar där det finns en skyldig som inte skulle få längre straff om ännu fler brott blev utredda. Sedan årsskiftet kan också polisen fatta dessa nedläggningsbeslut.
- Ja, jag tror att det nu kommer att bli fler sådana beslut. Polisen har länge eftersträvat den här behörigheten.
Med sina starka invändningar framförda, säger Sven-Erik Alhem att fu-begränsning kan vara ok om den används rätt, och tar bostadsinbrott som exempel:
- Om man har 118 inbrott och lätt kan utreda 112 så har jag full förståelse för om man stannar vid att utreda dem. Men om du har sex inbrott och utreder tre så är det fel. Respekten för detta mycket integritetskränkande brott är generellt sett för liten hos polisen.
Alhems främsta farhåga är att fler nedlagda brottsutredningar, där det faktiskt är möjligt att hitta en skyldig, leder till att folk i allmänhet tappar förtroendet för rättsapparaten.
- Min erfarenhet är att om ett brottsoffer märker att polisen verkligen anstränger sig så blir man inte missnöjd även om polisen inte når hela vägen fram.
Motiveringen till både fu-begränsning och åtalsunderlåtelse är processekonomi, att spara pengar åt samhället.
- Processekonomi är inte ett skäl som får tas till slentrianmässigt. Och definitivt inte av lathet. Men med den stora mediebevakning som nu finns av frågan, tror jag inte att det kommer att gå att använda den orsaken.
Sven-Erik Alhem berättar att han av egen erfarenhet vet hur det känns att drabbas av bostadsinbrott.
- Det känns oerhört kränkande att någon varit inne och rotat runt bland ens personliga tillhörigheter. Det hände oss när min dotter var i skolåldern. Vi tvingades flytta ut i 14 dagar efteråt. Dottern vägrade bo hemma eftersom hon hävdade att tjuvdoften fanns kvar.
