Årets februari saknade definitivt inte högtryck men tre lyckade attacker från nederbördsstinna lågtryck gjorde att snömängderna i Halland nådde historiska värden.
Mest noterade Havraryd norr om Simlångsdalen den 22 med 104 cm. Rekord blev det även för Halmstad med 44 cm och en mätserie som går ända tillbaks till 1905. På klimatstationen i Eftra noterades 68 cm den 23, dock inte utan en dos av observatörsångest.

Snödjup skall enligt det något luddiga reglementet från SMHI mätas på en representativ öppen plats i stationens närhet. Inte helt problemfritt när man är omgiven av öppna åkrar som vältrar in snödrevet perfekt i stationens närområde.
Så ser ni en planlöst irrande kutryggig man i Eftras närhet med tumstocken i högsta hugg så är det inte det högt önskade va-bygget som startat utan tjänstemannen i SMHI-kepsen som är ute på sin mission.

Apropå snö så jämförde jag lite med den alldeles utmärkta ”Sveriges nationalatlas, klimat sjöar och vattendrag” om vad som är normala snömängder i Halland och det gav följande. Normalperioden är 1961–90 och då skall Halland i genomsnitt vara täckt av snö från kustens 50 dygn till inlandets cirka 75. Vi ligger redan, i skrivande stund på 70 dagar för kusten.

Maximala snödjup under perioden uppmättes till 40 cm för kusten och drygt 60 cm för inlandet. Vi har, som ni säkert redan noterat, passerat detta medelvärde med råge. Kan även nämna att sista dag med snötäcke för kusten är 20 mars och för inlandet några dagar in i april. Så det är inte speciellt extremt i nuläget att snön ligger där den ligger utan mer en normal situation i jämförelse med normalperioden 61–90.

Temperaturmässigt hölls sig månaden på den rätt moderata köldsidan. Medel hamnade på cirka 1,5–2 grader kallare än normalt för länet och ett par rejält kalla nätter noterades.
En av de stora fördelarna med dagens bilar är att de är utrustade med termometrar. Bilfärden får ett helt annat engagemang från familjen när alla skriker i kör -18,5, -19,0, -19,5 då bilen susar fram i det kuperade landskapet.

Biltermometern visar verkligen på det mikroklimat som uppstår i kalla vädersituationer. Det mest extrema under året skedde i början på februari då jag under färden från Skrea till Eftra via Heberg upplevde en differens på 14 grader.

Vid starten i Skrea visade displayen –10 för att sjunka brutalt vid passagen genom Hebergs samhälle till –18 grader. Heberg ligger strategiskt placerat i en sänka och är omgiven av höjder vilket under klara och snöiga väderlägen gör att utstrålningen är stark och den kallaste luften samlas i närheten av gamla järnvägsstationen.

Efter passagen genom Heberg steg temperaturen raskt och nådde –4 grader i Eftra som är placerat på utlöparna av höjden Klockebjäret.
Med tanke på de flertalet förekommande kalla nätterna som förekommit under denna vinter inser man att de medelvärden som redovisas i tabellen kan ha ett helt annat värde bara så kort bit som tre kilometer från mätstationen i Eftra.

Mikroklimatet är också numera en alltmer bortsedd faktor vid anläggandet av hus, trots att energiförbrukningen påverkas radikalt av husets belägenhet. Om ni åker omkring och studerar gamla bostäder kommer ni att finna att mycket få är byggda i dalar/svackor och i norrlägen.

Snön har ju givit hallänningarna många möjligheter att idka vintersporter. Själv har jag åkt skridskor och till slut även skidor. Det var ju omöjligt att få tag i ett par anständiga skidor så mina gamla Järvinenlaggar fick tjänstgöra ännu en gång. Pjäxorna hade krackelerat i någon mystisk nylonhög och Blocket blev räddningen när en barmhärtig norrlänning skickade ner ett par hiskeligt röda Nordingråpjäxor.

Hursomhelst så är skidåkning ett högst överskattat nöje. Hur kul är det att spåra i 65 centimeter snö när benen är uppe vid ytan och stavarna bara försvinner under en? Bjöd säkert bygdens folk på många goda skratt när banan anlades ute på åkern. Ett av mina bättre karaktärsdrag är dock min envishet (här håller nog inte alla med) och nu ligger där ett perfekt isigt spår som det är lögn i h-e att få något fäste i. Men med den självpennalistiska läggning som understundom drabbar mig halkar jag mig fram i fäders spår för framtids segrar och serotoninproducerande belöningsvarv och önskar att vintern kramar sig kvar lite till.

Till sist som vanligt en titt i kristallkulan och tendenserna för sommaren. Sommaren ser allt bättre ut enligt de prognoser jag har tillgång till. Det ”bästa” vädret ser ut att hamna i juni–juli, dock med risk för besvärlig torka. För er som vill hålla er uppdaterade om trenderna i det halländska vädret – läs gärna min blogg på min hemsida med adressen www.eftra.org.