Familjehemsmamman Eva har i nästan ett års tid kämpat för att få hem barnen och för att få socialen i Mark att lyssna. Men kommunen ville inte ta del av vad de sa.

– För det första var det bara galet. Är det ingen som reagerar? tänkte jag. Det fanns ingen som det gick att prata med, ingen som lyssnade.

De enda som under den här tiden varit beredda att lyssna på Eva är Mia Magné (C) och Henry Sandahl (Mbp). Hon berömmer dem för deras rakryggade hållning. Nu blir troligen Mia Magné ordförande i socialutskottet.

– Det tycker jag är bra. Hon är nog den enda som kan reda upp det här. Hon har stått på sig trots att hon fått mycket skit.

Att resignera har inte varit något alternativ för Eva.

– Vad skulle jag annars ha gjort? Satt mig ner och sagt ”det här är inte mina barn”? Vad hade det gjort mig till för människa?

Strax före jul fick hon och hennes man Anders prata med barnen i telefon. Flickan bad att få komma hem och hennes vädjan har gett kraft att orka, även när det varit tungt.

Så Eva har kämpat. Hon har läst på. Och hon har fått ta del av historier från andra familjehem som gjort att hon sett att hennes familjs fall inte är det enda som hanterats på ett rättsvidrigt sätt.

– Jag har gått på ren ilska i tio, tolv månader. Det här ska inte få hända barn!

Eva vill att familjehemmens arbete ska få ett större erkännande än det får i dag. Inte sällan tar familjehem emot barn från familjer som är kriminellt belastade. Enligt Eva informeras familjehemmen inte alltid som alla de faror som hot och våld som kan följa med uppdraget att öppna sitt hem och sin familj för ett barn.

Hon vill också att barnens rätt ska stärkas. Det skulle kunna ske genom en ny instans som samlar expertis kring barn och unga.

– Det skulle vara en rådgivande instans som kan sådant som hedersrelaterat våld, ungdomskriminalitet, skolfrågor, mobbning. Experter som kan de här frågorna ska finnas samlade. Jag förstår att det inte är en enkel sak att bygga upp en ny myndighet, men tänk vilken avlastning det skulle bli för andra myndigheter.

I måndags fick Eva och Anders träffa barnen igen, för första gången sedan ett kort umgänge strax efter omhändertagandet då de fick chans att säga farväl. Enligt Eva blev det ett kärt återseende, där barnen bad att få komma hem. Och det avgör saken, tycker hon.

– De ska hem. Det finns inget tvivel om det. Vid det här laget är det så uppenbart att kommunen gjort fel. Alla inblandade far illa och det finns ingen rim och reson i det.