Vanligtvis är det sociala utskottet som fattar beslut i individärenden men den här gången lyfts ärendet till hela nämnden. Beslutet om att lyfta ärendet är ännu inte fattat men enligt Mia Magné (C) i sociala utskottet är det bara en teknikalitet.

Det var mamman i barnens första familjehem, Eva, som uppmärksammade myndigheter och media på den felaktiga hanteringen av barnens ärende. Den granskning som följde avslöjade bristerna på barn- och familjeenheten.

Väntan på socialnämndens beslut känns tung, ”som väntan på en dödsdom”, menar Eva idag.

– Antingen får vi en livstid utan barnen eller också får vi hem dem.

Vad har du för förhoppningar?

– Självklart att vi får hem dem. Det finns ingen rim och reson i något annat. Vi har inte gjort något fel och de tog barnen utan grund.

Eva poängterar att barnen har sin första anknytning till henne och hennes man Anders och att det är ett band som har betydelse hela livet.

– Den anknytning man bygger de första fyra åren är man sedan beroende av i alla relationer resten av livet. Det visar forskningen, säger Eva.

Under hösten och vintern har två externa konsulter gjort en helt ny utredning om de två barnen, i dag fyra och fem år gamla. Eva anser att utredarna lyssnat på henne och hennes man.

– Men vi har inte fått komma till tals inför de politiker som bestämmer.

Vad har hela den här historien gjort med dig och din familj?

– Man har tappat förtroendet och tilliten till myndigheter, till lagen, på hela systemet. Vi tyckte att vi som familjehem gjorde en samhällsinsats. Vi var stolta över att göra skillnad. Den känslan är borta i dag.

Eva har följt Socialstyrelsens granskningar av nämnden och hon har också kommit i kontakt med andra drabbade. Hon har noterat att barn- och familjeenheten arbetar med organisationen men hon efterlyser fokus på de människor som drabbats.

– Visst skall man rätta till och säkerställa att det inte händer igen men de måste titta på de enskilda ärendena. Vad har de gjort där? Vad har de gjort för att kompensera alla som drabbats?

– Kritiken i vårt ärende kom i mars. De tog den inte på allvar förrän verksamhetstillsynen kom i september. Nu har det gått ett helt år och fortfarande har ingenting hänt. Visst, det finns en vårdplan och en genomförandeplan och nu har man gjort en oberoende utredning - men frågan är hur de skall kompensera oss och barnen för vad som hänt förutom att flytta hem dem igen?

Det är en ny nämnd som har hand om ärendet nu. Vad tror du det har för betydelse?

– Förhoppningsvis är de mer benägna att rätta till de fel som begåtts. Det bör inte ligga någon prestige i det.