I januari 2006 hölls ett möte inom ramen för kommunens projekt ”Barbro betalar” där ungdomarna i Fjärås fick löfte om en ny fritidsgård. Det kommunala bostadsbolaget Eksta, som äger fastigheten, lovade då att hitta en ny lokal.

I dag hyr kommunen en lokal på åttio kvadratmeter. Enligt verksamhetschefen Stefan Löfmark är det på tok för litet.

– Vi har en pytteliten lokal i dag. Vi får bara in trettio ungdomar och får mota folk i dörren, säger han.

Fritidsförvaltningen har letat lokaler i flera år, vilket inte varit lätt enligt Löfmark. I höstas tog planerna på att flytta in i ett gammalt mejeri i Fjärås form. Men kalkylerna visade att hyran efter nödvändiga renoveringar skulle bli tre gånger så hög som den är nu. Och då tog det stopp - här om dagen beslutades att flytten inte blir av.

– Vi har en ekonomisk situation som vi inte haft på flera år och har inte råd helt enkelt. Om vi flyttar måste 200 000 kronor i högre hyra skakas fram. Dessutom kan vi inte ha en tom lokal, den måste möbleras och pengar till det finns inte heller, säger förvaltningschefen Lars Nyström.

Några alternativ till mejeriet finns inte i dagsläget och som det ser ut nu får ungdomarna hålla till godo med den lokal som finns. Men de ska vara nöjda med att överhuvudtaget ha en fritidsgård, menar Lars Nyström.

– Vi har en lokal i Fjärås, det får man inte glömma. Det finns andra områden i Kungsbacka som inte har det och som nu är mer prioriterade.

I onsdags kväll fick ungdomarna genom fritidsassistenten Madeleine Jonasson reda på att det inte blir någon flytt. Många uttryckte stor besvikelse.

– De har kämpat för det här i så många år. Och när man tror att det är på gång får vi veta att det inte blir någon ny större lokal. De blev jättearga, säger hon.

”Är det ok att ha en fritidsgård i Fjärås som ser ut som ett vardagsrum där man nästan inte alls kan ha några aktiviteter? Det finns faktiskt väldigt många ungdomar i Fjärås...” skriver till exempel en anonym ungdom till kommunen.

I nya lokaler skulle fritidsgården kunna anordna fler aktiviteter än vad som är möjligt i dag, menar Madeleine Jonasson.

– Det är svårt att ha olika aktiviteter när man bara har ett rum. Nu går det inte att ta in andra aktörer eller att anordna diskon. Det enda positiva är att ungdomarna lär sig ta hänsyn till varandra, säger hon.