Det är Inger Skantze-Ärlemalm och Irene Karlsson som skriver boken. Inger är författare till ett flertal böcker inom ämnet kvinnohistoria. Hon har också varit verksam som skribent i bland annat den socialdemokratiska tidningen Morgonbris. I dag driver hon antikvariatet Bokköket i Åsa.

Irene Karlsson har engagerat sig i hallandssömmen i flera årtionden. Hon har lett mängder av studiecirklar i ämnet och forskat kring enskilda brodöser och sömmens utformning i olika socknar och släkter.

Hon har fått ett flertal priser för sin gärning, senast Kungsbacka kommuns kulturpris 2007. Sedan tio år tillbaka driver hon Lilla Hamragårdens hemslöjdsmuseum i Åsa.

Boken är under produktion och de hoppas att den ska bli ett viktigt bidrag till kunskapen om hallandssöm.

– Den vänder sig till kvinnor och de som är intresserade av kvinnors historia, till dem som är intresserade av broderi och till hembygdsrörelsen, säger Inger.

Boken ska ges ut av Calförlaget och Varbergs sparbanksstiftelse och Britta och Sven Rahms stiftelse i Kungsbacka bidrar till tryckkostnaderna. Länsmuseet i Varberg bidrar med fotografier.

Hallandssömmen skiljer sig åt mellan olika delar av landskapet. I söder har man använt både blå och röd tråd. I norr används enbart röd tråd. Irene Karlsson kan se vilken socken och vilken släkt ett broderi kommer från. Kunskapen om hantverket gick i arv.

Genom Irene Karlssons forskning kan broderierna berätta om människoöden under förrförra seklet. I den kommande boken berättar författarna bland annat om Anna-Stina Svensdotter från Bua. Hennes broderi­arbete av ett livsträd är bevarat och hänger i dag i samlingssalen i Bua kyrka. Hon och hennes man fick tio barn. De fem yngsta dog inom loppet av ett år, 1875. De tre äldsta drunknade i en storm 1888.

Vid giftermål bestod brudens gåva till brudgummen av arbeten i hallandssöm. Arbetet var tidskrävande och något den unga kvinnan fick börja med innan någon ens friat.

Först skulle linet beredas och vävas. Först därefter kunde broderiet påbörjas. Gåvan kunde bestå av hängkläden (väv som hängs på väggen för dekoration), lakan, brudsärk och örngott. Den som inte hade kunskap att brodera själv kunde lämna uppdraget till någon som broderade på uppdrag, ofta fattiga torparkvinnor.

– Broderierna är fyllda av symboler. Många symboler är kristna – korset, stjärnan och livsträdet. Stjärnorna återkommer ofta. De kan representera Betlehemsstjärnan och ett nyfött barn.

I dag är handarbete en populär hobby bland unga och äldre kvinnor. Det stickas och broderas i många tjejgäng. Men bondesamhällets broderiarbete var av ett annat slag.

– Man kan inte säga att det var en hobby, broderier var något som unga kvinnor skulle arbeta med.

c Man kan inte säga att det var en hobby, broderier var något som unga kvinnor skulle arbeta med.

Inger Skanze-Ärlemalm