Aulan på Elof Lindälvs gymnasium var full till en tredjedel när allmänheten bjöds in till ett informationsmöte om boendet för ensamkommande flyktingbarn som öppnas i höst. Representanter från Migrationsverket, Rädda barnen och kommunen fanns på plats. Mötet bevakades dessutom av civilklädd polis.

Det började med information om asylprocessen, hur det fungerar på ett boende och lite allmänt om flyktingmottagande. En åhörare undrade om kommunen inte tog i väl mycket; Kungsbacka har ju tagit emot flyktingbarn i många år, hävdade hon.

– Med tanke på de samtal vi har fått och de flygblad som skickats ut så tyckte vi att det var viktigt med bra information. Och då är det bättre att vi gör det med kvalitet, menar kommunalrådet Ulrika Landergren (FP).

Flyktingfrågan är kontroversiell i Kungsbacka. Det blev tydligt i somras när kommunens beslut att förlägga flyktingboendet i den gamla läkarvillan i Östra villastaden väckte protester. Ett anonymt flygblad ifrågasatte placeringen och uttryckte rädsla för sjunkande huspriser, våldtäkter, inbrott och skadegörelse.

Men på mötet kom inga sådana farhågor fram i ljuset. I stället visade Kungsbackaborna sin mest solidariska sida. Flera uttryckte avsky för flygbladet och undrade vad de kan göra för de barn som kommer hit. Leif Simonsson och Anna-Lena Kraft hörde till dem. Samtidigt var de kritiska till att kommunen dröjt med mötet.

– Hade den här informationen kommit tidigare så hade man sluppit få de där hemska breven i brevlådan, sade Leif.

En annan man i publiken hävdade att boende i Östra villastaden, där han själv bor, inte alls är så positiva som folk på mötet.

– Okunskap är livsfarligt i en sådan här situation. Folk snackar och är rädda men ingen vågar uttala sig här idag. Det är skrämmande, sade mannen som vill vara anonym.

Staffan Hallström, förvaltningschef för gymnasie- och vuxenutbildningen, svarade att kommunen kallat till möte så fort man kunnat. Och eftersom i stort sett inga frågor av det mer negativa slaget ställdes fick han själv ta till orda:

– Jag har fått många frågor av en annan karaktär. Hur gör man om det kommer hit sådana som är kriminella?

Frågan lämnades över till Mia Christiansson, socialsekreterare:

– Då får vi placera dem någon annanstans, till exempel i ett familjehem. Det här boendet är tänkt för dem som klarar av det.

Ulrika Landergren var efteråt nöjd med mötet, men förvånad över att inte fler kritiska kom.

– Det kan ju vara så att de är väldigt få, eller så trodde de att de skulle få fler människor med sig och gav upp när det visade sig att människor inte tycker som de.