– Härligt! Underbart! Som jag har längtat, säger Monica Svensson med ett brett leende.

Solen skiner, det är nästan vindstilla och termometern visar på minus tolv grader. Det är första pimpelfisket för säsongen och Monica har tagit sig ut på Byasjön i Ästad tillsammans med sina kusinbarn.

De har borrat var sitt hål som de sitter vid. Isen sjunger och för en som är ovan låter det lite läskigt.

– Jag hade varit mer orolig om det inte hade låtit i isen, säger Monica och berättar att man brukar säga att isen kalvar, eftersom det låter som en kalv.

Isen är ungefär 25 centimeter tjock. Perfekt, enligt Monica, eftersom de två gångna årens 50 centimetersisar gjorde fiskarna slöa då det var mörkt på botten och isarna var väldigt tunga att borra genom.

För Monica är fisket ett sätt att slippa undan vardagens stress och slappna av. Just pimpelfisket tycker hon också är roligare än annat fiske.

– När man får napp på en stor fisk får man dunket rakt i näven, eftersom spöt är så kort.

Monica har på sig en flyt-overall, en kombinerad flytväst, våtdräkt och värmande vinteroverall. Skulle hon drutta i vattnet klarar hon sig bättre än med vanliga vinterkläder.

– Säkerheten är A och O när man fiskar, säger hon. Man ska ha med ispiggar, och gärna dubbar på skorna. I början av säsongen bör man kolla isens tjocklek med ispik. Dessutom ska man helst inte gå ut själv på isen.

Hon lärde sig fiska av sin pappa, men det var först för 15 år sedan hon gick med i Tvååkers fiskeklubb.

För tio år sedan började hon tävla i fiske. Själva tävlingsmomentet blev mer och mer intressant och hon bytte till Ätradalens sportfiskeklubb. Tyvärr är det inte så många kvinnor som är med där.

– Vi hade klubbmästerskap i kustmete en gång, jag var enda kvinnan och fick upp mer än vad männen fick upp tillsammans, säger Monica och skrattar.

Hon vill gärna att fler kvinnor ska börja fiska och kan själv tänka sig att lära upp dem.

– Jag har fler spön hemma, så det är bara att de klär sig varmt så kan de åka med.

Det är ingen riktig fart på fisket i Monicas hål och hon bestämmer sig för att flytta och borra ett nytt. Hon byter till en annan krok, en som har en gul plastkula och en rosa fjäder på, den brukar nappa bra. Hon sätter sig på sin skrylla och sänker ner kroken. Sedan dröjer det inte länge innan det börjar rycka lite i spöt. Snabbt drar hon upp linan och på kroken sitter en liten abborre, sedan får hon en till och ännu en.

– De små fiskarna matar jag fåglarna med, de stora äter jag smörstekta, med salt och citronpeppar.

Men några stora fiskar blir det inte, det verkar som att de gömt sig på något annat ställe och Monica beger sig för att leta upp dem. När HN lämnar Byasjön borrar hon ett nytt hål.

– Jag kommer att sitta här hela dagen och alla lediga dagar framöver kommer det också bli pimpling, säger hon.