Som HN tidigare i veckan berättade har Håkans föräldrar och tre barn fått besked om att staten inte anser att de har rätt till brottsskadeersättning. Samma dag som artikeln publicerades, exakt på tvåårsdagen av det brutala mordet, meddelade JK att ytterligare en av de misstänkta som senare friades nu beviljas ett skadestånd på 70 000 kronor.
– Det blir som en käftsmäll gång på gång. Varje sånt här besked river upp allting igen, säger Håkans bror.
Å ena sidan är lagen solklar. Den som av domstolen frias från misstankar om ett brott ska ses som oskyldig och har därmed rätt till ersättning från staten för den tid han eller hon suttit frihetsberövad. Det gäller oavsett om den häktade inledningsvis själv har erkänt. Det saknar också betydelse om den som varit misstänkt i fallet döms för liknande grova brott efteråt, eller är medlem av ett kriminellt nätverk.
Så ser lagen ut, punkt slut.

Det är i synen på de efterlevandes rätt till skadestånd som lagen inte är lika tydlig, vilket familjen Eriksson har fått uppleva. Plötsligt vägs offrets bakgrund in i bedömningen av de efterlevandes rätt till ersättning.
– Håkans liv kan ändå aldrig ersättas av pengar. Men det är väl inte vi som är brottslingar? Eller Håkans barn?
I det här fallet har såväl tingsrätten som hovrätten ansett att de anhöriga har rätt till ett skadestånd på 50 000 kronor var för det lidande mordet inneburit för dem. Men Brottsoffermyndigheten ser annorlunda på saken.
I beslutet står att läsa att de ”i och för sig inte finner skäl att frångå det belopp som tingsrätten dömt ut”, men de väljer att helt neka dem ersättning.

Myndigheten hänvisar till att Håkan tre år före mordet varit så kallad hang around till Hells Angels, och att mordet skedde i en lokal som tillhörde Brödraskapet Wolfpack. Han hade själv utsatt sig för en risk, menar myndigheten.
Familjen medger att Håkan tidigare ”inte varit Guds bästa barn”, men håller inte med om myndighetens bild av Håkan.
– Håkan hade varit tatuerare åt Hells Angels, men han hade själv valt att inte ha kontakt med någon av dem på tre år när han mördades.
Det de inte förstår är varför Håkans tidigare liv vägs in, när de misstänktas bakgrund och fortsatta liv saknar betydelse i skadeståndsfrågan.
– Det går inte att beskriva hur kränkande det känns att vi, genom den skatt vi betalar, är med och betalar till de här människorna, säger Håkans pappa.
Han anser att den som bevisligen varit med vid ett mord, men vägrar vittna, åtminstone borde kunna dömas för skyddande av brottsling.

Den enda som dömdes för mord mot Håkan fick sitt fängelsestraff på tio år omvandlat till rättspsykiatrisk vård.
– Han har nu permission varje helg och en vardag i veckan, säger Lennarth.
Familjen önskar att de kunde lämna mordet bakom sig och slippa att ständigt bli påminda. Håkans bror är sjukskriven och lever ständigt med de bilder av Håkans sönderslagna och knivskurna kropp, som visades i förundersökningen och under rättegångarna.
– Sedan jag fick reda på hur mordet gick till har jag inte haft en natt utan mardrömmar, säger han.