Marie Hallin, 51, arbetar inom den privata omsorgen och kontoret ligger på Bandholtzgatan.

Ibland är det svårt att hitta någon parkering i området och det händer att hon ställer sin vita Renault Clio på Granitvägen som ligger mitt över.

I söndagskväll när hon slutade jobbet låg det en handskriven lapp på vindrutetorkaren med texten: ”Vi tycker att du skall parkera din skabbiga bil på Bandholtzgatan. Hälsa chefen att det gäller tjänstebilarna oxå. /Boende på Granitvägen.”

Tidigare har boende på gatan varit på Marie Hallin och hennes arbetskamrater då de parkerat tjänstebilar på Granitvägen.

En gata där man får stå gratis enligt gällande bestämmelser.

– Nu gick de på mig personligen bara för att jag inte har någon överklassbil. Jag har inte gjort något fel och kan inte hjälpa att jag inte har mycket pengar till att köpa dyra bilar.

– Jag har en bil som ska ta mig från punkt A till punkt B. Min bil är inte skabbigare än någon annans bil.

Hennes vita Renault ser ut som vilken bil som helst och är av årsmodell 1990.

– Det är inte speciellt mycket rost på den, kanske lite på kanterna, men inte så att det märks sådär.

Trakasserierna med lappen har gjort att Marie Hallin känner sig diskriminerad.

Hon jobbar allt vad hon kan inom vården och prioriterar inte att köpa nya bilar för att vara andra till lags.

– En vanlig arbetare, var får de vara någonstans? Ska vi delas upp i två grupper, de med lite pengar och de med mycket pengar?

Det fanns planer på att piffa upp bilen för att göra de boende på Granitvägen lite muntrare.

– Jag tänkte skriva Rolls-Royce på den.

Var tänker du parkera din bil i fortsättningen?

– I sommar kommer jag att cykla. Jag orkar inte ha något bråk och kämpa om det här. Jag är trött när jag slutar jobbet, säger Marie Hallin.