De är experter på att hitta försvunna
Först måste Andreas Ljungqvist få ut så mycket information som möjligt om de försvunna. Brukar de ha godis på sig? Vad för kläder hade de på sig? Har de skogsvana? Därefter handlar det om att låta polishunden Scar bestämma, och att lita på honom. Till hundra procent.
Relaterat
En kväll i decemberkylan förirrar sig en pensionerad man in i svårframkomlig terräng i ett skogsparti norr om Varberg. Innan mannens hustru upptäcker försvinnandet har det gått fyra timmar. Kvinnan ägnar en timme åt att söka efter honom. Först därpå ringer hon polisen.
Andreas Ljungqvist beger sig till platsen där mannen försvunnit med sin hund. Det är kallt, ödsligt och svårt att se någonting i mörkret. Förutom att hustrun själv varit inne i skogen och letat efter sin man, så är området ”osmittad terräng”. Skogen är ännu inte fylld med poliser och andra som letar. Det här gör jobbet lättare för Scar.
”Han brukar inte vara borta så här länge” säger mannens hustru till Andreas strax innan sökandet börjar.
Fyra minusgrader, beckmörkt, ingen snö som visar fotspår och en äldre man som varit ute ensam i kylan i fem timmar. Förutsättningarna för att Andreas och Scar ska hitta mannen välbehållen är dåliga. Andreas får också veta att mannen har en sjukdom som blir livshotande om inte hans medicin finns tillgänglig.
Scar tar genast kommandot och hittar en riktning att följa. Nosen mot marken för att följa gummidoften från skosulorna. Nosen högt för att känna den doftaura som folk alltid lämnar efter sig. En knapp kilometer in i virrvarret av stigar i den svarta skogen stannar Scar, kör upp nosen i vädret och drar med Andreas in i ännu snårigare terräng.
Andreas får lägga band på sig själv för att inte avbryta Scars sökande.
– Jag tänker att ingen gammal man kan gå i den här terrängen. Det är omöjligt. Men jag måste lita på Scar. Det blir mitt mantra. ”Lita på hunden. Lita på hunden.”
En bit in i den täta skogen testar han att hålla emot sin hund, men Scar är bestämd. Då beslutar sig Andreas för att ropa.
”Hallå!”
Han förväntar sig inget svar tillbaka. Då kommer det ett förvånat ”Hallå?” tillbaka.
20 meter ifrån Andreas och Scar står den gamle mannen i mörkret. Han håller sig krampaktigt mot ett träd och känner på marken efter sina glasögon. Blöt, frusen och helt utlämnad eftersom han inte ser någonting alls utan sina glasögon i det redan påträngande mörkret.
Med Andreas och Scars hjälp orkar mannen ta sig tillbaka den dryga kilometern till hemmet och den ivrigt väntande hustrun.
D en här händelsen utspelade sig i julas, för snart två månader sedan.
Det finns egentligen inget i berättelsen som gör den unik eller speciell, men den är ett bra exempel på hur en räddningsaktion med Scar och Andreas Ljungqvist kan se ut.
– Jag har inte haft någon kontakt med dem sedan dess. Det handlar sällan om mer än dagens ros i tidningen eller liknande. Det är så givande att hitta de här människorna ändå, säger han.
Scar är av rasen holländsk herdehund och är nära släkting med schäfern. Det händer ibland att myndigheten utser en hund till polismannen. Men lika ofta är det polismannen själv som tar med sig sin egen hund in i polisyrket.
– Jag hittade Scar när han var fyra månader på Havrevingens kennel ute i Slöinge. Jag hade tävlat lite med min tidigare hund och insåg då att jag gärna ville jobba på att få in Scar som polishund.
I Andreas Ljungqvists fall innebär det här att han har med sig Scar både hemma och på jobbet.
Brett kunnande är det som avgör om hunden har vad som krävs för att vara polishund. Orädd, social och förmågan att snabbt komma ner i varv efter aggressivitet. De här egenskaperna har Scar.
– Om Scar exempelvis viftar vilt med sin svans så rör det sig oftast om att en människa finns i närheten. Små, stirriga viftningar med svansen och det handlar om ett djur. Ursäkta men jag måste ta det här samtalet, säger Andreas och går en bit bort.
Telefonen ringer när Andreas Ljungqvist berättar om hur han och Scar läser varandras signaler i stunderna som är avgörande ute på räddningsaktionerna.
Nu gäller det en svårt deprimerad person i Varberg som rapporteras ha gett sig ut ensam i skogen. Andreas och Scar måste omedelbart ta sig dit. Det är en bister, kylig kväll.
– Det kan bli en dyster kväll om personen själv inte vill bli hittad. Hej så länge, säger Andreas och sätter sig i bilen.
Scar ligger stillsamt under hundburens röda ljus. Polisbilen försvinner norrut.


































Senaste kommentarerna:
Skrivet 24 feb 2010 00:03 Tack (Ej registrerad)
Riktiga hjältar, både hunden och polismannen!
Intressant reportage.
Tack för att ni finns, både hunden och polisen.