Det anser dock vare sig länsstyrelsen eller Miljödomstolen som motsatt sig kommunens planer på hur dagvattenfrågan ska lösas för området. Därför har kommunen vänt sig till Miljööverdomstolen för att få saken prövad i högsta instans.

Lite bakgrund; på Kvarnagårdens industriområde, strax bortom det stora ställverket finns en märgelgrav. Det är väl känt att märgelgravar är gynnsamt för den biologiska mångfalden. När så kommunen var i behov av en fördröjningsdamm för dagvattnet i området innan vattnet leds ut i Himleån dök tanken upp att kunna utnyttja märgelgraven. Det skulle, enligt kommunen, både bli billigare, spara utrymme och inte försämra, snarare förbättra, märgelgraven som värdefull biotop.

– Då skulle det inte dumpas massa skräp iden samtidigt som den skulle ingå i vårt system och få tillsyn, säger Tord Martinsson. Och det känns ju onödigt att gräva en damm precis intill den befintliga märgelgraven.

De argumenten har hittills varit verkningslösa. Nu återstår att se om Miljööverdomstolen kan tänkas ha en annan uppfattning. Planeringskontoret har tagit hjälp av kommunjurist Anders Eriksson som i en välformulerad skrivelse försöker få Miljööverdomstolen förstå det ologiska i att gräva en ytterligare en damm när det redan finns en.

”Det är kommunens bestämda uppfattning att över tid kommer dispensen medföra att den aktuella naturmiljön säkerställas såsom skyddsvärd biotop”, skriver Anders Eriksson.

Han är för övrigt i skrivelsen inte särskild imponerad av länsstyrelsens eller Miljödomstolens beslut. Han passar också på att till Miljööverdomstolen ge länsstyrelsen en ordentlig känga. ”Framförallt länsstyrelsen har i sitt beslut försvunnit ut i en begreppsförvirring som består i översiktsplaner, hänsynsområden, riksintressen enligt 4. kap. miljöbalken, riksintressen för fritidsfiske m.m. ”, skriver han

Tänk vad en oansenlig men biologiskt värdefull märgelgrav kan ställa till.