Egentligen verkar det inte riktigt klokt. Åtta arbetskamrater inom anhörigvården i Varberg har träffats sex gånger i vinter för att skratta. Åt ingenting särskilt.

– Hoho. Haha. Hihi.

Det ljuder energiskt och högt i vardagsrummet. Examenssupén är framdukad på matsalsbordet och egentligen är kursen avklarad. Men en liten skrattövning före maten kan ju inte skada?

– Men vi kunde skratta innan kursen också. Vi har alltid skrattat mycket, säger Teresa Bengtsson.

Det är skrattinstruktör Monica Dohsé som har lett kursen. Hon är friskvårdspedagog i botten.

– När jag utbildade mig till friskvårdspedagog var allt så allvarligt. Det var bara kost och motion. Men jag tänkte att om jag ska arbeta med friskvård ska jag göra det på ett annat sätt, säger hon.

När Monica Dohsé såg en kvinna som ledde en skrattkurs på teve 2000 var saken klar. Monica Dohsé lärde sig metoden och startade egna skrattkurser som hon sen har vidareutvecklat.

Gruppen i vardagsrummet har träffats sex gånger och varje gång har det varit ett speciellt tema. Till exempel om skrattets påverkan på hälsan och hur man med skratt och humor kan påverka arbetsglädjen.

Och Monica Dohsé menar att kursen inte är nåt flum.

– Skratt är ett väldigt bra sätt att få igång en grupp.

Varje träff har inletts med en halvtimme skrattövningar. Monica Dohsé berättar att det mycket väl går att skratta, utan att ha något att skratta åt.

– De första fyra fem skratten är ansträngda. Sen blir det mer energiskt och mer kraft, det går av sig självt, säger hon.

Forskning visar att människan mår bra av skratt. Både psykiskt och fysiskt.

– Stresshormonerna halveras, immunförsvaret förbättras, man stärker luftvägarna, endorfinerna ökar, konditionen förbättras, man blir gladare… räknar Monica Dorsé upp:

– Faktum är att skrattet är enda gången hjärnan vilar. Man tänker inte på någonting.

När Monica Dohsé hade sina första skrattkurser, det var i Hudiksvall mars 2001 var uppmärksamheten stor. I dag är skrattet som metod mer känt.

Deltagarna i vardagsrummet är mycket nöjda och det märks att de trivs ihop.

– Sammanhållningen och samarbetet har blivit mycket bättre, även om den aldrig har varit dålig, säger behandlingsassistent Anna-Karin Rosengren.