Det är i Londons affärskvarter som David Anving tillbringar sina arbetsdagar.

Bell capital partners med sex medarbetare sysslar med finansiering av kommersiella fastigheter, för fastighetsägare som söker kapital utanför den vanliga banksfären. Företaget är relativt nystartat, mycket nischat och riktar sig till de riktigt stora kommersiella fastighetsägarna. Medarbetarna har alla gedigen erfarenhet av fastighetsaffärer och har många kontakter inom finansvärlden.

Tidigare arbetade David Anving som analytiker på affärsbanken Credit Suisse, men slutade strax innan avdelningen lades ner.

– Vad vi jobbade med liknade väldigt mycket subprime-lånen som orsakade stora problem för bankerna i USA. Vi fick lägga ned.

I London har han varit i fyra år. Han funderade på att jobba i USA efter att ha studerat på en skola utanför Detroit, men ansåg att landet ligger lite för långt bort. London ligger på ett praktiskt avstånd från hemorten och innebär att han lätt kan åka över till Sverige.

Till USA kom David Anving på ett tennisstipendium, men fick till slut inse att talangen inte riktigt räckte till toppen, och efter att ha spelat tennis fyra timmar om dagen var han också ganska trött på det.

– När man förlorar mer än man vinner förstår man hur det är, konstaterar han med ett skratt som låter ana att han inte saknar tennislivet alltför mycket.

Men fortfarande spelar han någon gång i veckan och brukar gå på Wimbledon. Svensk idrott följer han på nätet.

– Tennisspelaren Johanna Larsson, som bodde i Varberg tidigare, hon är duktig. Och jag följer Blåvitt och Tvååkers IF – de har en god chans att gå upp i division 2.

Förutom tennisen läste han business administration och andra kurser – ”allt från rysk historia till fysik”.

Livet med det nuvarande jobbet ger ibland långa dagar och en del resor, men är lugnare än han är van vid.

– När jag började på Credit Suisse jobbade jag 80 timmar i veckan. I början var det roligt, men sen blev det jobbigt.

Då blev det ofta en macka vid datorn till lunch, nu tar han oftast en lunchrast utanför kontoret.

Hur länge han ska vara kvar i London har han inte bestämt.

Tanken var att stanna ”ett tag”, och hur länge det blir får han se. Det som håller honom kvar är jobbet och vännerna, det som lockar i Sverige är familjen och havet, ”det blir man ju bortskämd med när man växer upp på Västkusten”.

Även om något liknande jobb möjligen skulle kunna finnas i Sverige vore det inte detsamma, och pulsen i London gör sitt till för att ge tillvaron det lilla extra.

– Jag är väl ingen storstadsmänniska egentligen, men jag tycker det är rätt kul att jobba här.