Eftersom en person som kandiderar till kommunalvalet måste ha fyllt 18 år och den äldsta listade personen i Varberg i höst är 82 år borde det vara ungefär lika många politiker som är yngre respektive äldre än 50 år på listorna. Så ser det inte ut. Två tredjedelar är 50+.

Knappt en femtedel av politikerna är under 40 år medan dubbelt så många är över 60 år.

En viss snedfördelning syns också i fördelningen mellan könen. Av de 239 personer som står på valsedlarna till kommunfullmäktige är 102 kvinnor; 43 procent. Det är ungefär likadant som det ser ut i övriga kommuner i Sverige, där andelen kvinnor på listorna till kommunvalen totalt uppgår till 42 procent, enligt Nyhetsbyråns Sirens undersökning.

Trots att majoriteten av riksdagspartierna har ett policybeslut, eller ett uttalat starkt önskemål, om varvade listor har verkligheten inte riktigt hunnit ikapp.

– Kvinnorepresentationen brukar generellt vara lite lägre i kommunfullmäktige än i riksdagen, men det skiljer bara några procentenheter, säger Helena Rohdén, doktorand vid statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs Universitet, som bland annat forskar kring vilka frågor som traditionellt och specifikt har intresserat kvinnor respektive män.

Tanken med att ha en politisk församling som avspeglar befolkningen – vad gäller kön, ålder, etnicitet och klass – brukar vara just att man tänker sig att det med vissa egenskaper också följer vissa erfarenheter. Om vissa egenskaper då saknas kan det hända att vissa frågor kanske inte kommer upp på dagordningen.

– Sedan finns det också en rättviseaspekt. Tanken om att ett snedfördelat system är ett tecken på att det finns orättvisor i rekryteringen. Fanns inte de så skulle vi ha ett parlament som avspeglade befolkningen, säger Helena Rohdén.

– Andra menar att det är sakfrågor och ideologi som är det viktiga. Att politikerna ska representera våra önskemål och så länge de tycker som vi så spelar det ingen roll om det bara är 149 medelålders vita kvinnor i en församling, säger hon.

Inför höstens val i Varberg har Socialdemokraterna den mest jämställda kommunvalslistan och har tagit begreppet ”varannan damernas” bokstavligt. Centern och Miljöpartiet är de enda partierna som har fler kvinnor än män på listan.

Sverigedemokraterna har däremot inte lyckats få in en enda kvinna på sin lista och på SPI:s lista är bara 3 av 14 kandidater kvinnor.

Vänsterpartiet har Varbergs yngste kandidat till kommunfullmäktige, 19-årige Rasmus Andersson. Äldst är Åke Enander, 82 år, som kandiderar för Sveriges Pensionärers Intresseparti.

SPI har, av naturliga skäl när det handlar om ett parti med pensionsfrågor som sitt fokus, inte bara den äldste kandidaten utan även den högsta medianåldern av Varbergs nio partier. De är i genomsnitt 75 år. I övrigt ligger de lokala partierna på en ganska jämn nivå när det gäller medianåldern – mellan 52 år (V) och 57 år (S).

Undantaget är Sverigedemokraterna, som är det enda partiet i Varberg med en genomsnittsålder under 50 år. Deras medianålder är 42 år.

Hur viktig är då politikernas kön och ålder för hur vi röstar? Är det så att väljarna hellre kryssar en person som kanske jobbar inom samma yrke eller är i samma ålder och av samma kön?

– Jag tror att det finns en liten tendens åt det hållet. Forskningen visar att det är sakfrågorna som är viktigast i Sverige, men just på marginalen kan det ha betydelse, säger Maria Oskarson som är docent i statsvetenskap, med fokus på väljarbeteende, på Göteborgs Universitet.

Enligt henne har möjligheten att kryssa in politiker däremot inte påverkat svenska val nämnvärt.

– Kryssandet har inte inneburit en revolution i nomineringsprocessen. De flesta kryssar den första personen på listan, som kanske är det mest kända namnet, och de hade ju kommit in på mandat ändå. Det är inte jättemånga som kommer in på kryss, säger Maria Oskarson.

Fotnot: Vi har valt att utgå från medianåldern istället för medelåldern i texten, eftersom en median inte påverkas av extrema värden.