Förmaningar och trafikförbud duggar tätt
Stopp! Här får du inte köra. Se upp för gående. Varning för älgar. Aldrig någonsin får man väl så många förmaningar som ute i trafiken. Men har du koll på vad alla märken egentligen betyder?
Relaterat
Fakta
Skyltarnas väg mot modern tid
Transportstyrelsen
Systemet med huvudleder infördes 1937 och det fastställdes vilka vägar som skulle vara huvudvägar. Huvudvägnätet delades upp i rikshuvudvägar och länshuvudvägar.
1951 skedde en stor modernisering av vägmärkena. De fick reflexbeläggning, den tidigare järnplåten byttes ut mot aluminiumplåt vilket förenklade hanteringen. Symboler började användas i allt större utsträckning.
År 1955 tillkom bland annat varningsmärket för viltstråk och man införde olika hastighetsbegränsningar.
År 1973 ändrades stoppmärket till den åttakantiga tavlan.
Vägvisningar har funnits i alla tider, berättar Chester Bernsten, utredare på Transportstyrelsen. Runstenarna hade till exempel i vissa fall till uppgift att markera vart vägen gick.
Den första pekpinnen i trafiken, eller förordningen om man vill prata finspråk, kom redan i mitten av 1600-talet och utvecklades under 1700-talet och handlade bland annat om skjutsning och väghållning.
– Men när bilismen gjorde sitt intåg i början av 1900-talet blev behovet av en bättre vägvisning allt mer påtagligt, säger Chester Bernsten.
1931 kom den första kungörelsen om vägvisning och vägmärken som bland annat slog fast att texten på vägvisartavlor skulle vara svart och bakgrunden på tavlan gul med svart bård. Samtidigt infördes tavlor med ortsnamn, det bestämdes att varningsmärken skulle vara triangelformade, förbudsskyltar runda och vägmärken som visade parkeringsplats, gångbana och dylikt skulle vara rektangulära.
Sedan dess har oräkneliga mil avverkats på våra vägar. Och förmaningarna, förbuden och upplysningarna blir allt fler.
– Många vägmärken kom till på 40-, 50- och 60-talet eftersom fordonsinnehavet ökade då. Den stora revolutionen får man nog säga var på 50-talet då folk började få råd att införskaffa bilar, säger Chester Bernsten.
I dag är bestämmelserna kring vägmärken reglerade bland annat i en FN-konvention som kom till i syfte att vägmärken skulle vara hyfsat lika världen över.
– Om man färdas över gränserna ska man kunna känna igen sig. Men vissa skillnader finns mellan länder och framför allt mellan olika världsdelar. En stor skillnad är till exempel att vi i Europa har triangelformade varningsmärken medan de i USA är ruterformade.
Trots att det i dag finns skyltar som upplyser om det mesta finns det alltid ett visst behov av att antingen uppdatera vägmärken eller ta fram helt nya, säger Chester Bernsten.
– Från 2007 och framåt har vi fått flera nya, bland annat förbud mot dubbdäck, varning för kö och märkena för gårdsbutik och handelsområde. Det allra senaste är märket som visar var det finns laddplatser, det kom i februari i år.
Och för några år sedan fick Herr Gårman sin kvinnliga motsvarighet efter reaktioner om att det bara var män på vägskyltarna.
– Vi tog fram ett alternativ och i dag går det bra att använda vilken som, säger Chester Bernsten.
