Ett fyrtiotal personer står på kö för att vara beredda när dörren öppnas klockan 17. Martina Ahlstrand från Vinberg utanför Falkenberg är van loppisbesökare och är på plats tjugo i. Då hamnar hon ändå en bra bit bak i kön.

– Det kommer att bli trängsel, det är roligt och helt hysteriskt, säger hon.

Precis som på en vanlig loppis finns här en hel del begagnade saker som tavlor, koppar, glas och böcker. Men störst är intresset utan tvekan för de varor som skänkts från Gekås. Här går det att hitta saker som åkt på en törn och därmed inte går att sälja där. Priset är ofta betydligt lägre än på shoppingcentret.

– Det är allt möjligt; tvål, schampo, påsar. Saker som är lite buckliga och bubbliga, men billiga, säger Martina Ahlstrand.

Jessica Kling-Johnsson från Varberg har köat i femtio minuter och står längst fram i kön. Hon är här ungefär var tredje vecka och gillar loppisar. Särskilt den här.

– Det här är roligare än Gekås. En gång köpte jag en ljuskandelaber för 50 kronor, den hade kostat 1 300 kronor. Den var lite dammig men det var inget fel på den!

Kjell-Arne Eriksson slår så upp dörrarna och folkmassan väller in. Lokalen fylls av varukorgförsedda människor som sliter och drar i leksaker, smink, väskor och prydnadsföremål. Det blir snabbt trångt och nya fyndsugna strömmar till hela tiden.

En majoritet av sakerna kommer från Gekås. Här finns till exempel en portabel grill för 500 kronor, som hade gått för det dubbla om kartongen inte varit något bucklig. En eluppvärmd personbilsspegel kostar en guldpeng. Blommiga termosar som saknar kork går för en femma.

– Det är Gekåsgrejerna som drar. Det fylls på med varor därifrån en gång i veckan, en del sorteras bort, allt testas, säger Kjell-Arne Eriksson, en av volontärerna bakom loppisen.

Att annonsera och göra reklam behövs knappast, ryktet går ändå.

– Det brukar vara ungefär så här mycket folk året om, flest är det på sommaren, säger han.

Mette Svensson och Sven-Erik Elmbert från Halmstad skyndar efter fem minuter fram till kassan med en dalahäst och två stora prydnadskatter i trä. Det märks att de är rutinerade, de besöker loppisen varje vecka.

Är ni redan färdiga?

– Nej! Vi ska ha mycket mer, säger Mette.

– Vi köper allt vi tycker är fint, vi tycker om att blanda gammalt och nytt, säger Sven-Erik innan de skyndar vidare i trängseln.

Martina Ahlstrand står och gräver i en korg med plastborstar för fem kronor styck. Redan efter en liten stund har hon fyllt varukorgen med plastpåsar, sugrör, ballonger, en reflexväst, hårspray och tvättlappar.

– Håll i grejerna! Det är bara att hugga tag när man ser något man vill ha, råder hon.

Jessica Kling-Johnsson minglar förbi med en fiskeväska på armen.

– Den är till min sambo. Den kostar 100 kronor, på Gekås tror jag de tar 300. Det är bara ett litet hål här och det är ju inte så farligt, säger hon och visar ett litet hål i en nätficka på väskan.

Är du nöjd med dina fynd?

– Jag är jättenöjd! Man blir lätt stressad här, men man får försöka att ta det lite lugnt, säger hon.