Efter en långsam klättring uppför backen i släplift släpps kälken av. En blandning av spänning, förväntan och oro blandar sig i magen inför det som väntar. Men att tveka är icke lönt. Nya åkare står hela tiden på tur så det är bara att tuta och köra.

Första kurvan är lång, sedan kommer de tätare. Sväng efter sväng avverkas i den nästan kilometerlånga stålblanka rodelbanan utför Hallandsås nordsluttning. Det kittlar och suger i magen och då och då kommer känslan av att man ska åka rakt ut i skogen. Stenar och stammar susar förbi i periferin och ibland glimtar solen till mellan trädkronorna. Tycker man att det går för fort är det bara att dra spaken mot sig så slår bromsen till. Vill man ha mer speed drar man den i stället framåt.

– Som mest kan man komma upp i cirka 45 kilometer i timmen, berättar Evert Nilsson som varit med ända sedan sommarrodeln öppnade i juli 1991.

Varje år besöker cirka 25 000 personer rodelbanan i Kungsbygget – som faktiskt är unik i sitt slag.

– Det finns bara en rodelbana till i Sverige, i Rättvik. Den är cirka 550 meter lång, berättar Rolf Malmqvist från Sydalpin som driver Kungsbygget.

Nämnde vi att denna är nästan en kilometer?

Innan åkarna får bege sig ut i banan går Evert Nilsson eller någon annan ur personalen igenom en del viktiga regler. Redan efter tre åk ska tydligen även det värsta fegsnöret ha förvandlats till en riktig proffsåkare.

– Huvudsaken är att man vet hur man gasar och bromsar och att man inte får köra på varandra. Vi brukar skicka iväg tre åkare i minuten och man kan åka antingen ensam eller två och två, berättar Evert.

I dag är det kö till liften. Det beror till stor del på att fritids från Hagaskolan i Markaryd har valt att förlägga sin årliga sommarutflykt hit. Under två och halv timme får de 23 barnen åka så mycket de vill och hinner - rena julafton med andra ord.

– Vi bestämde oss för att prova på rodel i år och det är jätteskojigt, intygar Annelie Larsson, fritidspedagog.

Barnen är ivriga att komma iväg och de flesta håller inte igen på farten ute i banan. Några barn kommer ner och berättar att de nästan blivit påkörda och alla får då en förmaning om att ta det lugnt och absolut inte åka på framförvarande ekipage.

Gabriel Emilsson, 9 år, och Max Andersson, 11 år, har precis kommit ner efter en åktur och är överförtjusta.

– Det var väldigt roligt och det gick snabbt, men det var bra bromsar, hinner de berätta innan de ställer sig i kö för nästa åk.

Lika bråttom att komma upp i liften igen har Linnea Fager och Dorothea Quist, bägge 10 år.

– Det här är jätteroliga, vi har åkt fem gångar redan, säger de i förbifarten till den jobbiga reportern som står och ställer frågor.

Att pausa finns inte på kartan. Trots att Annelie påminner om att man inte får glömma bort att fika är kön till liften fortfarande lika lång.

Alla verkar gilla fartens tjusning.