Kanske är det den varma och fuktiga kvällsluften. Kanske är det de stora palmerna som står prydligt uppradade. Jag har åkt sju mil söderut men det känns som betydligt mer än så.

Det är lördag, klockan har slagit nio och det råder nästan lite medelhavskänsla på Lilla torg i Halmstad. Uteserveringarna runt och mitt på torget har börjat fyllas. Det doftar en blandning av parfym, cigarettrök och mat. Musik kommer från flera håll och flyter ihop med sorlet från människorna.

Ett tjejgäng har samlats på The bull's pubs uteservering och dricker rosévin ur immiga glas. De pratar och skrattar om vartannat. "Ikväll ska vi festa" får jag veta - föga förvånande. När jag frågar vad som är det bästa med Halmstad kommer svaret "sommaren och turisterna" direkt.

För den som föredrar att titta på vatten framför folkvimmel finns den möjligheten inom ett par minuters gångavstånd. Några gator bort flyter Nissan. Längs med Hamngatan finns flera uteserveringar med utsikt mot vattnet. Trottobar liknar en inglasad solnedgång med sin brandgula inredning och gula klotformade lampor. I baren på övervåningen står bartendern Richard Fernqvist och skakar en cosmopolitan innan han häller upp den ljusröda drinken i det typiska trattformade glaset. ”Men ikväll är det faktiskt mojito som är den populäraste drinken” säger han, och det är det stora knippet myntablad i baren ett bevis på.

Bara några meter bort rör sig Nissans vatten i riktning mot havet. Tar man bilen eller bussen ungefär en mil västerut ligger Hotell Tylösand som under sommartid lockar med bland annat den populära klubben Leif's lounge, kanske mer känd som Leffes. Flera gånger i veckan åker festsugna människor hit för att titta på olika spelningar eller dansa.

Det är svårt att inte bli förtrollad av platsen jag befinner mig på. Den korallfärgade himlen speglar sig i havet och tillsammans med musiken från den pågående spelningen, alla röster som sjunger med, och den ljumma kvällsluften kan känslan av sommar inte vara starkare. Utanför konsertområdet sitter människor på sanddyner eller på klippor. På marken finns urdruckna konservburkar och glasflaskor. Ett gäng killar sitter högt uppe på en klippa. ”Leffes är verkligen jättebra” säger de i mun på varandra när jag frågar om förväntningarna. ”Men nackdelen är att det är långt att åka” säger en av dem, och jag kan inte annat än att hålla med.

På innergården är stämningen nästintill euforisk. Det är premiär för den så kallade Tylörocken och Haaks och Duojag spelar. Publiken under den bara himlen har händerna i luften och många sjunger med i musiken.

Klockan har passerat midnatt, mer och mer folk kommer in och dansgolvet börjar fyllas. En tjej snubblar i trappan och ramlar ner på golvet, men blir snabbt hjälpt upp av sina kompisar, skrattar och fortsätter inåt. Den pulserande klubbmusiken dånar ur högtalarna och på kort tid är det trångt på dansgolvet. Festen har hållit på ett tag – men egentligen har den bara börjat.