Så låter du som
en äkta sjöbjörn
I alla tider har havet inspirerat diktare och tonsättare. Mängder av talesätt speglar också sjömännens hårda, men mytomspunna vardag. Kanske är det sant, som visdomsorden på sjömanskistan säger: ”Här är tre slags folk i denna världen; De levande, de döde och de som gå till sjöss.”
Relaterat
Sjömansprosa:
Därför är båten en hon:
- Hon är dyr att rigga
- Hon är välmålad
- Hon är gåtfull
- Hon har en rundad akter
- Hon byter namn när hon byter ägare
- Hon kan bli orsaken till mannens undergång
(Allmän)
”O hav! Tomt och ointressant - det är bara vatten.”
(Gunnar Heiberg)
”Du tror att i grannens vatten
är sjögräset alltid grönt...”
(Disney)
När jag kysser havet:
När jag kysser havet
är jag fri från alla hämningar
När jag kysser havet
försvinner alla främlingar
Då är vi alla och envar
Allt vi har
Och vi lever här och nu i denna stund
När jag kysser havet
är jag tätt intill det verkliga
När jag kysser havet
blir jag uppfylld av det märkliga
I att finnas till
Och allt jag vill
är att leva, låta leva livet ut.
(Ulf Lundell)
”Visst gör det ont när knopar brister...”
(Okänd)
Byssan-Lull:
”Byssan lull, koka kittelen full
sjökistan har trenne figurer:
Den första är vår tro,
den andra är vårt hopp,
den tredje är kärleken den röda.”
(Evert Taube)
”Och så var det seglaren som hade skotsäker väst...”
Utdrag ur Linnea:
”Och det lockar och det viskar och det hugger och det drar
när man ser på bilden av sin svenska flicka,
den som ständigt är iland och hos sin älskling vara kan,
vet ej hur det känns ombord för en sjöman.
Men från Baltimore till Vinga gick vår resa som en dans,
jag får hoppas att min flicka varit trogen,
fast på land går värre hajar än man skåda får på sjön
och en sjöman kan bli lurad på sin lön.”
(Evert Taube)
”Segla ut och se gla´ut”
(Okänd)
Gubben Stranne
tog sakta sydvästen utav
”Spara modern kapten, denna kväll.”
”Nämn ej namnet på briggen som har gått i kvav,
nämn ej Blue Bird av Hull, är ni snäll.”
Och kaptenen steg opp
Han var grå han var tärd
Stormen tjöt, knappt man hörde hans ord
När han sa med självande röst till sin värd:
”Karl stod surrad och glömdes ombord...”
(Evert Taube)




