Efter att ha varit i Sverigetoppen i flera år började Elin Månsson, OK Löftan, på orienteringsgymnasiet i Eksjö. Där var det meningen att hon tillsammans höja sin nivå ytterligare. Med bra träning och en peppande grupp löpare.

Det blev inte så.

Hon har bland annat fått se kompisen och värste konkurrenten Tove Alexandersson segla iväg till junior-VM-guld och framgångar även på seniorsidan.

– Jag vet inte om jag varit på samma nivå som henne ändå, men det klart det känns. Men jag får ta det senare.

För istället för orientering har Elin mest fått ägna sig åt cykelträning…

Skadorna har förstört två år.

För hon fortsätter att satsa. I helgen är det junior-SM långdistans i Karlstad.

– Men den tävlingen tar jag inte så allvarligt på. Jag är inte fulltränad ännu. Nästa helgs medeldistans passar bättre.

Elin Månsson började OL-gymnasiet med en hälseneskada.

– Ledarna tog bra hand om mig och hetsade inte. Jag fick känna efter själv.

När väl hälseneskadan gett med sig var det benhinnorna som spökade. Elin åkte fram och tillbaka mellan läkare och sjukgymnaster innan hon i vintras hittade rätt på Bosön i Stockholm.

– Jag var där en hel vecka och tränare och fick med mig övningar hem. Nu känns det bra igen och att jag kunde springa alla dagarna i O-ringen utan att få ont var skönt.

De två åren i Eksjö har ju inte varit som hon hoppas även om hon trivts bra.

– Jag har inte kunnat vara med på så mycket orienteringsträningar som jag hoppats. Men utanför gemenskapen kommer man inte. Det är alltid någon som är skadad som man kan träna med och så bor vi på elevhemmet tillsammans.

Det tredje och sista året ska hon kunna träna lite mer allsidigt.

– I höst ska jag ändå ta det lugnt och prioritera orienteringsträningen före löpträningen. Det känns skönt att kunna välja mellan allt den här gången.

Elin känner själv att teknikträningen blivit mest lidande.

– Jag har haft svårt att hålla riktningen i skogen och också haft svårt med framförhållningen. Dessutom hetsar jag lite för mycket i skogen för att springa så fort jag kan eftersom jag känner att jag inte riktigt hänger med.

Men det har blivit bättre.

– Nu stannar jag och kollar kartan också, det går inte bara att springa.

Med ett skadefritt 2011 är Elin Månssons mål att vara i juniortoppen som sistaårsjunior 2012.

– Jag vill fortsätta att satsa. Det är det ju inte alla som gör efter orienteringsgymnasiet. Man märker att en del blir rätt trötta på sporten.

Samtidigt är hon helt säker på att utan gymnasiets träningar och träningsgrupp hade det varit svårt att utvecklas.

– Det hade varit mycket tuffare eftersom min klubb inte har så många träningar i veckan. Här kommer man till många olika förberedda träningar. Dessutom finns de så många träningskompisar.

Att alla är bra kan vara både på ont och gott.

– Ibland kan det bli lite för mycket tävling på träningarna. Det blir hetsigt istället för att man tänker på tekniken.

Så i helgen tar hon det lugnt för att bara känna att hon är med igen i skogen. Nästa helg kan det smälla till!