Överraskande, inte minst för Elin själv som mest talade om placeringsförhoppningar kommande helg, vid medeldistans-SM i Umeå.

– Det här var verkligen en skräll för mig, bubblade Elin glatt i mobiltelefon, på väg tillbaka från SM-tävlingarna i värmländska Molkom till studierna vid orienteringsgymnasiet i Eksjö.

Hon lyckades sådär i kvalet – blev åtta i sin kvalgrupp.

– De tolv första gick vidare och finalstarten var aldrig i fara. Jag hade fyra minuters marginal, berättade Elin.

Kvalplaceringen gjorde att Elin fick starta tidigt och det såg hon, i efterhand, som en fördel.

– Jag hade inget som stressade, blev inte upphunnen av någon stark konkurrent och kunde göra mitt eget lopp, berättade Löftan-tjejen.

Hon gjorde förvisso en liten extrasväng till den första kontrollen, sumpade kanske en knapp halvminut, men resten av resan mot SM-silvret gick snudd på spikrakt.

– Det viktiga är att undvika bommar, då räcker det ofta till en hyfsad placering, sa Elin.

Hon hade trettonde tid efter den första kontrollen, men avancerade sedan stadigt i listan.

Sedan blev det en lång väntan i målområdet, medan konkurrent efter konkurrent sprang i mål på sämre tid än Elin.

Det var bara sist startande favoriten Tove Alexandersson från Stora Tuna, som straffade Elins tid 56,55. Och hon gjorde det med besked, vann SM-guldet med drygt sju minuters marginal.

– Åt henne fanns det inget att göra åt i dag, sa Elin, som tog silvret med tolv sekunders försprång till Johanna Erlandsson, Skogsfalken.

För Elin Månsson var det förstås en oerhört efterlängtad framgång efter två års skadebekymmer.

– Det här var min första SM-medalj, tidigare har jag som bäst noterat en fjärdeplats, på ungdoms-SM när jag var femton år, sa Elin.

Lika skönt var det kanske att hälsenor och benhinnor höll för trycket, de kroppsdelar som stört Elin Månssons orienteringssatsning i flera år.

I den kuperade värmländska terrängen forsade Elin fram med besked.

– Ett par stora höjder, annars ganska öppet men mycket blåbärsris som gjorde det tungsprunget, beskrev Elin.

Egentligen ingen idealterräng för en ännu inte topptränad Elin Månsson. Men det gick ju bra ändå…

– Nu behöver jag inte känna någon press, har ju redan lyckats på SM, sa hon inför nästa helgs SM-tävling.