Frågan om privata sjukförsäkringar vållar med jämna mellanrum debatt. I sommar har en intressant diskussion bland annat förts på kvällstidningen GT:s debattsida. Folkpartisten Lennart Duell rev upp känslor genom att i en artikel hävda det goda i att människor är beredda att betala dubbelt för sjukvård. Enligt Duells sätt att se på saken tillför försäkringarna sjukvården resurser och leder till att mer sjukvård produceras och till att fler aktörer tillkommer. Där har han rätt. Människor som nyttjar privata sjukvårdsförsäkringar går inte före i några köer vilket kritikerna hävdar. Deras operationer sker i salar som annars skulle stå tomma eller hos vårdgivare som inte skulle existerat utan privata försäkringar. Att några försvinner från den allmänna sjukvårdens långa köer gynnar också samhället som helhet.
I onsdagens slutreplik i huvudsak riktad mot Alliansfritt Sverige och Miljöpartiet frågar sig Duell således varför privata sjukvårdsförsäkringar är känsligt. Om naiviteten är ett stilistiskt grepp eller allvarligt menad är svårt att utröna. I själva verket är det lätt att förstå varför människor reagerar negativt.
Det gemensamt finansierade välfärdssystemet och i synnerhet sjukvården är något i princip varenda svensk sluter upp bakom. Hos oss lämnas inga fattiga att dö på gatan. Inga människor tvingas gå från hus och hem för att ett barn drabbas av en allvarlig sjukdom. Bilden av en vård som är tillgänglig för alla alltid är grundmurad i samhället. Det är naturligt att något som kan uppfattas som ett hot mot detta är kontroversiellt.
Lika naturligt är det att människor finner nya vägar när problem uppstår. För verkligheten har förändrats innanför vårdinstitutionernas väggar de senaste decennierna. Den högspecialiserade vården har utvecklats och allt fler effektiva – men mycket kostsamma – mediciner har sett dagens ljus. Allt oftare tvingas sjukhusen prioritera hårt och människor som tar för givet att de alltid skall ges snabb effektiv och uppdaterad vård befinner sig plötsligt i oändliga köer. Detta trots vårdgarantin och trots att Sverige använder en större del av BNP till sjukvård än de flesta andra europeiska länder.
Därför är det viktigt att man kan föra en seriös diskussion om svensk sjukvård. Vad skall samhället betala och när är det lämpligt att den som vill ha snabb behandling betalar själv, till exempel genom försäkringar? Grunden måste naturligtvis alltid vara ett välfungerande gemensamt finansierat system, men som komplement fungerar privata sjukvårdsförsäkringar utmärkt.
Efterfrågan på sjukvård kommer alltid att vara större än de gemensamma resurserna. En sjukvård i världsklass kräver att man talar klarspråk när det gäller detta så att prioriteringarna blir rätt och inte hastverk som riskerar att drabba de allvarligast sjuka.
GP 26/7 -13