Det var Anna Johansson som knöt upp alla nervknutar med första periodens enda mål - ett singlande höstlöv från sin högerbackposition bakom målvakten Hanna Sohlin.

– En hel del flyt. Den gick nog via en axel, sa Anna efter att ha blivit omklappad av förra lagkompisen Jonna Leek.

Anna var liksom alla warbergare bubblande glad efter trepoängsrycket i toppen.

– Vi spelade ut Älvstranden förra matchen också, men nu gjorde vi målen. Det var skillnaden. Mitt mål löste väl upp en del knutar för alla var så taggade.

Med värdefulla poäng på spel bjöds det inte på någon sambainnebandy i början. Det handlade i stället om att minimera misstagen och vårda bollen på det kontringsvänliga parkettgolvet.

– Ingen favorit hos någon i laget. Sargen är dessutom speciell, fortsatte Anna.

Älvstranden stressade Warberg i början av andra perioden. Vi fick se dräll från både kaptenen Linnéa Petersson och Madelen Jonsson, två normalt trygga spelare, men här klev Elin Nordin in och gjorde storartade räddningar.

Serietrean hade en kvittering inne, men det frislagsmålet blev underkänt av duon Robin Boqvist och Jonas Hansson som blåste för att bollen låg några millimetrar på fel ställe.

I det kritiska läget när Wic var i gungning kom 2-0 efter 9.12. Det var Ida Gustavsson som trampade loss som en galen vildhäst på sin högerkant och serverade Linn Ekermalm öppen kasse inne i mitten innan Anna Johansson en stund senare smög upp vid bortre stolpen och rakade in 3-0 på Therese Arnesons maskerade passning.

Warbergs chockstart i tredje perioden tog sedan definitivt all kraft av Älvstranden. Therese Andreasson målade i powerplay(!), Linn Ekermalm ökade på till 5-0 och när Warberg släppte alla tyglar var det bara frågan om hur stora siffrorna skulle bli.

– När det stod 7-0 kollade jag på tavlan och fick en go magkänsla, samtidigt vet man aldrig vad som händer i innebandy, sa Anna.

Det krävdes ett numerärt överläge för att Älvstranden skulle få hål på Super-Elin, sex minuter och tio sekunder före full tid förstörde Sanna Pollak hennes afton.

– Jag trodde jag skulle fixa nollan, men det var skönt att kunna spika igen i andra, sa Elin Nordin.

En kollektiv insats med extra plus till centrarna Rebecka Lönnegren och Malin Arneson, målvakten Elin Nordin, Anna Johansson och Ida Gustavsson.

– Vi har aldrig vunnit på deras parkett så det här var ett trendbrott. Men förutom i andra är Älvstranden ett statiskt spelande lag. Vi har mer rörelse och framför allt hjärta, sa Curt Söderström.