– Det blev så till slut, men det funkar säkert bra det med, säger Adam Brobakken.

Under lördagkvällen får Sverige chans till revansch mot Finland efter finalförlusten i Hartwall Arena. Lagen möts i Telenor Arena i Karlskrona. Adam Brobakken gör debut i landslaget.

– Det är inte så att jag känt att jag varit aktuell, men det har gått bra i klubblaget. Ändå kom det här som en överraskning. En positiv sådan, säger Adam Brobakken.

Han har faktiskt aldrig dragit på sig den blågula tröjan, inte ens i U19, trots att varit med på läger.

Det gör helgen extra speciell för honom.

– Det är en klyscha, men landslaget är något man alltid drömt om. Det är därför man går till Sparbanken Wictory Center och tränar varje dag. Det här är ett delmål i ens innebandykarriär.

Adam delar hotellrum med Pixbos Isaac Rosén, en kille som förbundskapten Kent Göransson kallade in i sista stund i stället för Magnus Svensson. Därmed skickar Warberg bara en spelare till landslaget.

– Det är väl inte så vanligt. Klubben har kapacitet att ha fler med, men det blir så när några tackar nej eller är sjuka, säger Adam.

Magnus Svensson spelade med en förkylning i kroppen mot IBK Dalen förra helgen, men tränade inte med Warberg förrän i torsdags igen.

Väskan var faktiskt packad men Svensson tvingades tacka nej.

– Jag trodde det skulle vara lugnt, men jag kände ingen power i benen och hade en stor klump i halsen. Och ”Bagarn” (Stefan Smedberg) hade nog inte varit så nöjd om jag åkt i väg och kommit hem sjuk och missat fler träningar. Klubblaget får komma i första hand, säger Magnus Svensson.

Det tillhör inte vanligheterna att vice-kaptenen tackar nej till blågult.

– Jag har ju haft strul med halsen och så, men det har jag fått bukt på nu. Det här är nog första gången jag tackar nej på grund av en ”vanlig” sjukdom.

Finnkampen är annars en tillställning han gillar.

– Den är roligast eftersom man bara är i väg två dagar och det tar inte så på krafterna. I fyrnationsturneringarna spelar man ju tre matcher och ibland sliter det mer än gör nytta.

Magnus hade sett fram emot att uppleva Brobakkens debut.

– Därför är det tråkigt att tacka nej. Det hade varit kul om man kunnat åka med och stötta honom. Samtidigt är det en social person så det är nog inga problem.

Minns du själv din första landskamp?

– Det är många år sen nu. Jag tror det var 2003, en dubbellandskamp i Falun mot Schweiz. Jag minns att vi vann och att jag träffade ribban. Men annars var det inte så mycket att hänga i granen. Jag blev inte uttagen till lägret efteråt så jag gjorde väl inget större avtryck...