Det hade varit ett dramatiskt slut av matchen och av sudden death – och det skulle bli ett dramatiskt slut av straffläggningen.
Warberg ledde med 2–1 och Magnus Svensson kunde på lagets sista straff avgöra hela matchen.
– Vi hade ju gjort mål på skott i straffläggningen och de sa åt mig att skjuta. Men jag kan inte skjuta och har bara en variant så jag funderade inte på något annat.
En dragning senare hade Warberg avgjort.
– Jag spelade hela förlängningen och hoppades inte det skulle bli straffar. Kände mig inte helt bra kroppsligt och var tveksam till spel överhuvudtaget.

Dessutom hade han materialproblem.
– Jag slog sönder min klubba i tredje perioden och det är aldrig bra att skjuta straffar med en ny klubba, men jag var uttagen och det var bara att gilla läget.
Svensson gillar läget. Han har avgjort en SM-final på den sista straffen.
Men det utspelades mycket dramatik före sudden. Helsingborg hade tagit en tillsynes ointagligt 6–3-ledning i början av tredje. Johan Anderson reducerade till 4–6 13.47 in i tredje och Warberg började få kontakt.
– Vi ville få ut målvakten så tidigt som möjligt, men sådant beror också på hur matchbilden varit innan, sa Isac Carlsson.

Men två och en halv minut kvar gick Peter Sjögren och satte sig. Warberg trummade på. Och då klev han in i handlingen: Kanon-Kimmo.
Och det gick ju just kanon…
– Det första var ett snabbt frislag från Mathias Bult Larsson. Jag hade ganska bra skottfält där.

Klockan stod på 18.09. Sedan hade Jim Canerstam en jättechans att kvittera, men missade. Och segern såg ut att bli Helsingborgs.
Då fick Johan Andersson bollen i hörnet. Tio sekunder kvar.
Sedan satt bollen på Kimmos klubba. Nio sekunder kvar.
Och till slut låg bollen i nätet. Åtta sekunder kvar.
– Jag kom perfekt. Det var ändå starkt att få igenom bollen förbi fem man, tyckte Kimmo om passningen.
Men han var inte ensam om att vilja skjuta på passningen.
– Svensson kom också så jag fick knuffa bort honom lite, skojade Kimmo.

I sudden death var det bara ett lag på plan, Warberg.
– Då var det ju bara spel mot ett mål, så kändes ändå slutresultatet som rättvist, menade Isac Carlsson.
Kimmo höll med.
– Vi körde ju över dem. Det hade varit oerhört bittert att förlora i straffläggningen även om det är ett lotteri. Men man ser vad bra det är med rutin.
Isac Carlsson hade sina fem straffläggare klara sedan tidigare.
– Och några reserver till. Det beror lite på hur det varit i matchen tidigare.
Och Warbergstränarens fingertoppkänsla var helt rätt.

Annars var det inte mycket att skryta över under de tre första perioderna.
– Det syntes att Helsingborg är ett mycket bättre lag än de visade senast. Den här förlusten måste vara tung för dem, ansåg Isac.
Warberg började bäst i första perioden och skapade flera chanser framför Mathias Andersson i Helsingborgs mål.

Istället kom hemmalagets ledning som en blixt från en klar himmel efter frislag. Målskytt: Daniel Johnsson.
– Han gör ju alltid första målet. Det kanske bara är bra för vi vinner ju. Han får väl göra det i Warberg nästa gång också, sa Kimmo.
Helsingborg kunde gå till periodvila med 2–1. Det målet såg inte helt otagbart ut när Linus Nordgren slog till från halva plan.

I andra perioden var det hemmalaget för nästan hela slanten. Warberg hade svårt att få tag i bollen och etablera något spel.
När Helsingborg gick ifrån till 5–2 var Warberg helt klart skakat. En minitimeout vid 2–4 och en riktig vid 2–5 gjorde att man kunde komma tillbaka.
Wic gick ner på två femmor och det blev lite bättre fart.
Och bäst fart var det på Henrik Olofsson.
– Jag gillar när det är slutspel. Det blir mer fysiskt spel då.

Honom kommer vi att få höra mer om under slutspelet…