Nja, till sin gamla toppform lär Johann inte nå. Inte när han missade månader av den långa uppbyggnadsträningen.

Men från att ha vara riktigt less på volleybollen och sagt tack och farväl till Elitseriespel är han nu tillbaka och tycker det är riktigt roligt igen.

– Nu är träningar och matcher rena höjdpunkter. Innan jag lade av kändes det mest betungande, säger Johann.

Han klev in i FVBK-handlingen igen i samband med nordiska klubbmästerskapet i Sollentuna vid årsskiftet.

Nu, två och en halv månad senare, tycker Johann att han börjar hitta rätt med sitt spel.

– Samtidigt kan det vara frustrerande när jag inte kan prestera så bra som jag kunde tidigare, erkänner han.

Kanske är upphoppen inte lika höga, smasharna inte lika distinkta. Men det är ingen tvekan om att Johann Andersson har givit FVBK ytterligare dimension och variation i sitt anfallsspel.

– Jag får kanske satsa på att utnyttja motståndarnas svagheter i stället, när min egen kraft inte alltid räcker till.

I början av återkomsten var han nöjd bara han inte missade. I takt med tiden blir också de egna kraven högre.

– Och så var det jobbigt när jag fick ont i knäna. Kroppen tålde väl inte den träningsdos som jag ville ha och det blev en överbelastning, säger Johann.

Nu ömmar inte knäna lika mycket. Han ransonerar hoppträningen till varannan dag och ser till att vara noga med att kyla ner och strecha.

Poängproduktionen är inte så vass som i fornstora dagar, men han är överlägsen ledare i FVBK:s interna statistik.

Och det finns en del jubiléer att jaga – att nå 200 matcher i FVBK-tröjan, att komma upp i 300 blockpoäng (”jag tror att jag står på 298”) och att nå 3000 poäng totalt (”det är visst runt 20 kvar”).

Det där ska väl kunna fixas under de närmast kommande SM-semifinalmatcherna mot Sollentuna.

– Vi har en tuff uppgift framför oss. Sollentuna verkar ha hittat tillbaka till den form man hade före jul, säger Johann.

Men han tror också, som många andra experter, att kampen om SM-guldet blir oerhört jämn.

– Fyra jämnstarka lag återstår, tycker Johan. Fyra lag med olika spelprofiler. Jag och Niklas (Carlsson) pratade just om det häromdagen.

Linköping: ett stort, hårt, tungt och högt lag, som går på kraft.

Örkelljunga: Kalle Sandberg som en suverän dirigent i ett jämnstarkt gäng.

Sollentuna och Falkenberg: likartad spelidé, som bygger på snabbhet.

Återstår att se vilket lag som snabbar bäst av de två sistnämnda i den ena SM-semifinalen.

En sak som möjligen kan tala extra för FVBK är att, som tränaren Ismo Peltoarvo säger:

”Johann börjar bli varm i kläderna…