– Det är något speciellt med årets lag. Vi ligger under men kommer alltid tillbaka, sa hemmacentern Mattias Andersson.
Falkenbergs VBK är regerande mästare och kan ta sig till en femte raka SM-final. Men vägen dit har visat sig bli kurvigare än många trott.– Finalfrossa tycker jag inte man kan säga. Vi har varit där så många gånger så det är ingenting nytt för oss, sa en besviken Johann Andersson efter 1–3 förlusten i Arena Satelliten i går kväll.
Han fortsatte lugnt:
– Vi tycker kanske själva att vi ska vara i final och är besvikna över att vi inte är där redan. Samtidigt är det skoj att spela många matcher. Man får se det från den ljusa sidan.
Sollentuna fick en ruggigt bra start i matchen. Första set tog man grepp om på ett tydligt sätt. Det var inte bara brassen Diego Da Gama Felicissimo som bar laget. Johannes Bångman servade stabilt och satte falkenbergarna i tidsnöd när man ryckte till sig ledning fram till 17–10 i ett set som man sedan vann med 25–20.
Till utseendet påminner Mattias Andersson om Jesus, och även han tillhörde de frälsarna.
– Nere i Falkenberg var vi nere på nio och uträknade. Sen gjorde de misstag medan vi lyckades med bra saker. Det har ändrat hela matchserien. Och på torsdag kommer Falkenberg ha pressen på sig, sa Andersson.
FVBK luggade till sig andra set som var jämnt. Det där enkla poängen fick man dock aldrig med sig. Ismo Peltoarvo tog flera time-out och det var tecken på att han var långt ifrån nöjd med prestationen.
– Det var väntat att det skulle bli tufft här. Vi kom inte åt dem liksom. De hade bra anfall och hittade vilka utvägar de ville, sa Ismo.
Hur många set är du nöjd med?
– Inget. Vi var inte tillräckligt bra. Samtidigt gjorde de oss dåliga också.
Nästa set blev lite av en vågmästare. FVBK visade attityd då man genom Johann Andersson, Linus Tholse och Ryan Sweitzer satte upp ett tremannablock och fick till stånd en kvittering till 23-23.
Men noggrannheten var som bortblåst vid de avgörande lägena.
När Sollentuna fick till 25–24 var det för att Linus Tholse slog ut en boll. Och samma öde råkade Ryan Sweizer ut för på setbollen.
– Tredje setet är alltid mentalt viktigt att få så man kan spela avslappnat i fjärde, konstaterade Johann Andersson.
Hemmalaget såg mycket riktigt sin chans och tog den också. Det fanns hjärta under klubbemblemet. Fråga bara Albin Eriksson som bjöd publiken på en snygg enhandsräddning vid ställning 19–19 - trots att det kändes som att karln lyfte från marken - ett helt kvarter bort från hallen.
– Jagspelade final mot Falkenberg för två år sedan, men då hade vi inte en chans. I år har vi ett bättre lag. Det kommer bli en tajt femsetare på torsdag, och jag tror vi vinner för Falkenberg inser nog att de har haft sina chanser, sa Mattias Andersson kaxigt, men på ett lagom ödmjukt sätt.
2–0 ledning i matcher har plötsligt blivit 2–2 och Johann Andersson & co måste upp på mästarnivå nu för att det ska gå vägen:
– Det är inte så många procent som fattas, men kan vi kapa tre– fyra misstag i varje set och göra det till vunna poäng har vi en väldigt bra chans att ro i land det här, sa Andersson.