Att Varbergs nya vattentorn blivit ett skandalbygge torde stå klart för alla. Ett vattentorn är en vattenbehållare utsatt för vattentryck. En sådan behållare bör vara rund, det är den mest ekonomiska formen. Elementärt! Det är ingen tillfällighet att nästan alla moderna vattentorn är runda. Vivab har valt att bygga en kantig låda. Då blir det komplicerat. Och dyrt, vilket framgår vid en jämförelse med andra vattentorn. När det gäller denna olämpliga form skyller Vivab på konsulter och entreprenören men konstaterar: ”I ett senare skede har vi förstått att det finns komplikationer med att bygga ett torn i den här gestaltningen, det påverkar inte minst de beräknade kostnaderna.”
Själva uppgörelsen med entreprenören tycks vara helt dikterad av denne. Det är Vivab, inte entreprenören, som ska stå för ökade kostnader. Och: ”Den ursprungliga kostnadsberäkningen tog inte hänsyn till alla delar i projektet. Det har blivit tydligt med tiden att projektet är mer komplext än vad vi utgick från”, säger Vivab-chefen. Hon säger också: ”Min bild är att vi haft olika syn på vad det är för budget vi utgick ifrån.” Man är alltså inte överens om vad Vivab köpt! Och entreprenören har gjort kalkylen, men Vivab ansvarar för den!
Inför kommunstyrelsen försvarar Vivab sig: ”Varberg Vatten AB:s syn på utgiftsökningarna i projektet är att detta dels beror på entreprenören underskattat och gjort en felaktig bedömning av byggnationens komplexitet utifrån vald gestaltning, dels på förändringar i omvärlden”. Ingen skugga på Vivab! Allt är entreprenörens och Putins fel! På min tid svarade entreprenören för sina egna felaktiga bedömningar.
Avtalet är ett s k partneringskontrakt. Ett kontrakt mellan partners, som behöver kalla in särskilda konsulter, inklusive beteendevetare, för att man ska kunna umgås. Och där Vivab försökt bli av med sin ”partner” och lagt ner en halv miljon i konsultkostnader för att få konstaterat att det inte går.
Vivab skyller på entreprenören, som enligt kontraktet inte får försvara sig offentligt! Han får väl trösta sig med att jobbet rimligen blir ett ekonomiskt klipp på grund av en svag ”partner”.
Tornet har gissningsvis blivit minst 250 mkr dyrare än det hade behövt bli. Det är cirka tio gånger så mycket som neddragningen av skolbudgeten i Varberg.
Skandalbyggen har det alltid funnits. Men den ökande tendensen är oroväckande. Varbergsbygget är bara ett av många. Maria Haldesten tar upp Västlänken som ett annat paradexempel.
Jag har under min entreprenörstid träffat många kommunala upphandlare, men inte upplevt något liknade. Är det inte dags att införa någon form av ekonomiskt ansvar för dem som hanterar våra offentliga medel? Det skulle kunna avhålla amatörer från att befatta sig med projekt man inte har kompetens för.
Mats Dahlbom