Glänsande, mörklila glittrar de på rankan. Åh, att få stoppa dem i munnen, känna hur explosionen i gommen sprider sig till fingrarna...
Vredens druvor. Sommaren 2020 är åtgången stor. Och twitter kokar.
En helt vanlig måndag är det en lärare som blir måltavla. Hon skissar offentligt på upplägg inför läsåret. Hon förbereder läsläxa inför jullovet. För detta skall hon anfallas, anklagas för misshandel, rentav stämplas som fascist.
För en planerad läsläxa. För elever på gymnasienivå.
Det låter som ett dåligt skämt. Men under flera dagar har föräldrar och andra pedagoger turats om att poppa druvor. En universitetslärare blir ”vansinnig” över tanken på läsläxa under ett lov. En lärarkollega, som enligt twitterprofilen står åt vänster, anar skolaga om hörnet. Och så fortsätter det.
Sommaren 2020 turas alltså ett icke obetydligt antal inom professionen om att försöka tukta en kollega på ett sätt som tyvärr gör endast en slutsats rimlig: De har inspirerats av barnens skolgårdsbråk i stället för att bete sig som vuxna.
Tänk om de hade läst en bok i stället. Det regnar ju. Och är nästan höst. Och med hösten kommer...
Hör ni trumviveln?
Läslov!
Minns ni? I ett sommartal 2016 deklarerade statsministern högtidligt att det gamla potatislovet framöver skulle kallas Läslov.
Enligt dåvarande utbildningsminister Gustav Fridolin (MP) skulle ”läslovet” främst att märkas genom att eleverna får läsuppgifter inför lovet - och fritids skulle anordnar läsaktiviteter.
En utstuderat grymt och statligt sanktionerat barnplågeri alltså - om det vredgade lärartwitter från 2020 hade fått sätta omdömet.
Det är dock svårt att se något mer omdömeslöst än raseri över bokläsning. Den där satsningen från 2016 initierades för att barn och ungas läsförmåga har sjunkit på ett alarmerande sätt. Att svensk skola länge var särskilt dålig på att ställa läskrav kan vara en del av förklaringen.
På senare år har en rad satsningar gjorts på läsning, bland annat med hjälp av engagerade författare. Men det ena utesluter inte det andra. Tvärtom. I många andra länder är läsuppdrag över loven därför något alldeles självklart. Precis lika självklart som att det upprättas listor över littera verk som eleverna bör ta till sig.
Vredens druvor är ett sådant - Steinbecks bok alltså. Känns den tung är Riddarna kring Dannys bord ett lättare alternativ, som kan attrahera även barn i högstadieåldern. Det vet jag av erfarenhet.
Flinka barn i samma ålder lär sig för övrigt snabbt att det finns genvägar - som ljudböcker. Det vet jag också av erfarenhet.
Ljudbok är förstås fusk. Men också ett sätt att ta till sig av litteratur - och kan fungera som hjälpmedel för barn med lässvårigheter.
För den som insisterar på att läskrav är plågeri påminner jag gärna om att läsning är ett sätt att bjuda på en resa. En bok tar barnet till platser där det aldrig varit – inte minst i dess inre. Läsning är nämligen en upptäcktsresa i fantasin. En nog så sund resvana 2020. Lovad vare de lärare som förstår att sätta elever på det tåget.
