Kan ett funktionsnedsatt barn bli "botat" över en natt? Givet att gudomlig intervention inte lett till ett mirakel, är det självklara svaret: Nej. Ändå upplever alltför många föräldrar precis det som en familj i Tvååker berättar om i HN – att stödbehoven plötsligt bedöms helt annorlunda. Trösklarna till assistans har höjts, med följden att tillvaron blir en kamp för många drabbade.
Trenden att Försäkringskassan och kommunerna nekar fler personer stöd bekräftas i Socialstyrelsens lägesrapport för 2024. Och de som trots allt får stöd, får inte sällan färre timmar.
I tidningen Socionomen förklarar Karin Flyckt, samordnare för funktionsfrågor på Socialstyrelsen, en del av förändringen med att många kommuner begränsar antalet insatser på grund av en tuffare ekonomi. Försäkringskassans njugga lagtolkning blir alltså bekväm att luta sig mot.
Problemet är att en kortsiktig snålhet, som rimmar illa med rätten till stöd, leder till ökad ohälsa. Föräldrar till barn med funktionshinder löper uppenbar risk att bli utbrända.
I Tvååkersfamiljens fall innebär det indragna stödet att familjeekonomin drastiskt försämrats. Mamman måste fortfarande assistera sitt barn, men får inte längre någon ersättning för arbetet.
– Det är tufft för många familjer att få ihop tillvaron. Behoven försvinner inte bara för att insatserna enligt LSS dras in, utan de dyker upp någon annan stans i stället, säger Karin Flyckt.
Socialstyrelsens rapport slår fast att de försämrade möjligheterna till stöd gör att färre funktionshindrade barn får goda levnadsvillkor – trots att syftet med lagändringen var det rakt motsatta.
– Det är allvarligt att en av våra statliga myndigheter gör en totalt annan tolkning än vad som var riksdagens intention, säger Christopher Bergenblock om hur Försäkringskassan läser lagen.
Generaldirektören, som varit kallad till socialutskottet, ser dock ingen möjlighet till öppning givet hur lagen är skriven. Och riksdagen kan inte kräva omtolkning, utan bara leverera en förtydligande lagändring. En sådan dröjer dock, eftersom regeringen har valt att begära ytterligare utredning på såväl Försäkringskassan som socialdepartementet.
Det förhalar nödvändig förändring. Och det finns skäl att fråga sig varför. Ligger det ekonomiska motiv bakom, eller är det för att socialministern är rädd att även nästa formulering blir lika dubbeltydig?
Faktum är att en kammarrätt har gjort en helt annan tolkning än socialnämnden i Varberg - och den förvaltningsrätt dit beslutet överklagades. I december förra året konstaterade kommarrätten i Sundsvall att underinstanserna hade tillämpat bestämmelsen om föräldraavdrag på ett felaktigt sätt.
Tyvärr har det utslaget inte betraktats som prejudicerande – vilket gör att synen på lagen varierar beroende på om man frågar lagstiftare, nämndpolitiker eller andra uttolkare.
Den ökade rättsäkerhet, som förvaltningen i Varberg hänvisar till, existerar alltså inte i praktiken. Det är ett allvarligt problem - och regeringen borde förstå att skyndsamt se till att förtydliga lagen. Det rådde ju trots allt bred, politisk konsensus om att rätten till assistans skulle stärkas, inte försämras.
