Halländska satsningen "En väg in" blev en dörr i ansiktet för en halländsk familj, som sökte hjälp för dotterns svårigheter. Kontaktcentret lanserades som ett sätt att snabbare lotsa patienterna rätt – samt öka tillgängligheten till barn- och ungdomspsykiatrin. Istället nekades dottern en NPF-utredning.
Då beslöt sig familjen för att söka privat vård. Tack vare detta fick familjen en klar diagnos och bekräftelse på misstankarna om autism.
Att plånbok och egen handlingskraft ska avgöra om ett barn får rätt hjälp är orimligt, vilket även mamman påtalar för SVT Halland.
Håkan Jarbin, överläkare inom barn- och ungdomspsykiatrin, försäkrar dock att han känner sig trygg med att man generellt har korta köer och gör rätt bedömningar i regionen.
Familjen som tvingades gå en privat omväg, skulle alltså bara ha varit ett enstaka olycksfall i arbetet? Eller beror vårdmissen på att regionen har så "otroligt många patienter" att barnpsykiatrin helt enkelt inte mäktar med?
"I Halland har antalet patienter till BUP fördubblats på tio år. De mycket stora volymökningarna har med nödvändighet framtvingat ett nytt synsätt på vår vårdgivning och roll i samhället" skrev psykiatrinämndens ordförande i en debattartikel i HN i våras.
Lars Gustafsson (KD) beskriver vikten av samverkan mellan olika vårdnivåer. Men vad hjälper vackert prat om samverkan om exempelvis BUP, likt i fallet ovan, vägrar lyssna när även skolan sänder signaler om utredningsbehov?
Ligger problemet i det som regeringen nu identifierat som ett hinder för effektiv vård – nämligen att antalet patientmöten i barn- och ungdomspsykiatrin är för lågt?
Att socialminister Jakob Forssmed (KD) undrar vad "fan vi får för pengarna" framgick tydligt under måndagens presskonferens. Nu ger regeringen Socialstyrelsen i uppdrag att utreda frågan om "nationella utvecklingsteam".
Och kanske kan hotet om att den som inte får verksamheten att löpa bra nog kan få ett slags nationell överrock, få fler regioner att se över sina verksamheter.
Men nationella team kan tyvärr också vara ett tecken på en övertro på att fler nationella lösningar är vägen framåt. SKR analyserar trots allt redan regionernas arbete inom psykiatrin – bland annat i syfte att ta fram råd för ökad tillgänglighet.
Däremot är det uppenbart att allt från elevhälsa till BUP behöver stärkas ytterligare.
Alltför många barn- och unga i Halland har inte fått den vård de borde. Det kan många familjer vittna om. Och det är oroväckande. Varje dröjsmål, utebliven utredningen eller behandling riskerar att förvärra ohälsan. Att det i praktiken krävs en diagnos för att få rätt stöd i skolan är också en del av problematiken.
Regionen har goda skäl att ta varje offentligt larm om brister på allvar. För bakom varje familj som orkar berätta, finns många som kämpar i det tysta.
Generellt nöjd. Håkan Jarbin må vara nöjd med att Halland har kortare köer än andra regioner. Men han har skäl att ta varje larm om vårdmissar på allvar.
