USA:s president Joe Biden, 81, ger allt oftare sken av att vara för gammal för sitt uppdrag. För ett lands tyngsta politiker borde det räcka med en handfull fadäser innan frågan om lämplighetens vara eller icke vara tas på allvar, men i Bidens fall tycks frågan om att avgå vara långt ifrån aktuell. Det faktum att ett antal inflytelserika demokrater uppmanat honom att stiga åt sidan verkar inte ha haft effekt. Presidenten själv uppgav också nyligen att “bara gud kan få honom att hoppa av” (DI 6/7).
Situationen är oroväckande. Det är inte rimligt att en president knappt kan gå utan att han ramlar. Att han får ledas upp och ner till podium. Eller att han gång efter annan svamlar. Fadäserna i sig är inte oväntade, många 80-plussare tappar såväl kognitiva som fysiska förmågor. Väldigt få styr dock ett land med 336 miljoner invånare.
Frågan är om det borde finnas åldersgränser för att axla det ansvar som kommer med ett tungt politiskt uppdrag. Från båda håll. I praktiken är det märkligt att en 19-åring inte tillåts handla på Systembolaget men däremot anses vara mogen att bli minister.
Vi bör naturligtvis inte sjabbla bort de styrkor som kommer med ålder. De allra äldsta har viktig erfarenhet och kunskap. Detsamma gäller infallsvinklarna från de yngre. I den bästa av världar kan både äldre och yngre stärka det politiska arbetet. Därmed inte sagt att de (i de allra flesta fall) passar som vare sig presidenter eller ministrar. Så vad bör göras? En strikt åldersgräns är fel, i synnerhet i en demokrati där myndig är myndig. Däremot borde det finnas krav på att man orkar med uppdraget.
Barbro Westerholm (L) var ett ypperligt exempel på att det går att axla rollen som riksdagsledamot vid en hög ålder. Men Westerholm, som efter valet 2018 var den äldsta ledamoten i riksdagen, var ett imponerande undantag. Därför är det mycket tveksamt om människor i Bidens, eller för den delen Donald Trumps, 78, ålder ska ha tunga politiska uppdrag.
Ett skäl till att det ändå blir så här är att partier fylls av ja-sägare som inte förmår säga att kejsaren är naken. På sistone har röster höjts i det demokratiska partiet för att stoppa Biden. Men det är så dags nu, när valrörelsens slutspurt är runt hörnet.
Att inte inse att det är dags att stiga åt sidan kan vara en fara både för personen i fråga – det är viktigt att lyssna på kroppen herr president – och i förlängningen för ett helt land. Vad blir priset som medborgarna ska betala för att bångstyriga farbröder inte förstår att det är dags för pension?
