Efter de senaste veckorna intensiva valrörelse till Europaparlamentet kan vi i partierna nu lägga det bakom oss och pusta ut. Valdebatterna är över, lådlappandet är avslutat, affischerna bortforslade och sommaren närmar sig. Likväl så lämnar valet tydliga spår efter sig, både i form av det nyvalda parlamentet i Bryssel och konsekvenser för politiken på hemmaplan.
I stora delar av Europa var det extremhögern som vann mark vilket har lett till en förskjutning i parlamenten, men till skillnad från i Sverige så är det den breda mitten som styr i Bryssel och så lär det förbli även denna gång. Majoriteten av alla uppgörelser i parlamentet sker nämligen mellan liberala Renew (C, L), socialdemokratiska S&D (S) och konservativa EPP (M, KD). De högerextrema grupperna, ECR (SD) och ID brukar hållas kort och saknar i stort sett inflytande.
För oss i Sverige kan det tyckas märkligt att de högerextrema grupperna ökar på kontinenten när valet gick i motsatt riktning på hemmaplan. Till stor del hänger detta säkert samman med vilka frågor som de svenska väljarna tyckte var viktiga den här gången. Det var nämligen inte migration, islam och folkutbyte som man gick loss på utan istället var det fred, demokrati och klimat.
För väljarna var det viktigt med ett fortsatt stöd till Ukraina, att värna den liberala demokratin och att på allvar arbeta med klimatfrågan. Just klimatet var förstås den fråga som var intressantast eftersom den även blev en tydlig värdemätare på regeringens insatser inom området. Ända sedan regeringen började montera ner Sveriges klimatpolitik efter valet 2022 så har man gång på gång hävdat att man bara genomför det som folket vill. Nu har folket gett ett annat besked.
Det stämmer helt enkelt inte att svenska folket står bakom ökade utsläpp när världen blir allt varmare och extremvädret allt vanligare. Vi har ju sett flera exempel på detta även i Sverige under de senaste åren, inte minst förra sommaren som inleddes med torka och avslutades med skyfall. Att många väljare ville ha lägre bränslepriser betydde alltså inte att de samtidigt ville skrota klimatarbetet.
Den enda rimliga slutsatsen ifrån regeringens sida nu måste vara att börja bygga upp klimatarbetet igen och att försöka återställa Sveriges skadade anseende som grönt föregångsland. Nu blir det naturligtvis inte så lätt när man sitter i knäet på ett parti som över huvud taget inte förstått klimatfrågan och som vill riva upp EU:s klimatpaket Fit For 55. Det kräver helt enkelt att någon på Rosenbad väljer att ta på sig vuxenkavajen om det ska lyckas.
Oberoende av hur det går med politiken här hemma så känns det i alla fall tryggt att Centerpartiet återigen kan skicka ner två skickliga politiker till parlamentet; Emma Wiesner och Abir Al-Sahlani. Under hela valrörelsen har de pratat om just de frågor som väljarna var intresserade av. Nu kan de med förnyad kraft driva på för ökat stöd till Ukraina, för hårdare tag emot länder som går i antidemokratisk riktning och för ett klimatlås mot de länder som ökar utsläppen.
