”Våldet sköljer över oss”. Polisområdeschef Mats Palmgren skräder inte orden när han beskriver den halländska brottsligheten. Nuförtiden kommer inte vittnesmål om en råare brottslighet som någon chock. Berättelser om en förvärrad situation är i stället närmast att vänta.
Så här ser det dessutom ut i stora delar av landet. Även om det mesta av det grova våldet äger rum i storstädernas förorter så sprider det sig allt mer. Skottlossningar och sprängningar letar sig också till Halland.
Det finns inga mirakelkurer, men Palmgren nämner ett flertal konkreta åtgärder för att få bukt med brottsligheten. Flera av dem, som straffskärpningar och att införa ett kronvittnessystem (exempelvis att den som vittnar mot en medbrottsling ska kunna erbjudas strafflättnader) har också seglat upp på den politiska dagordningen och föreslås nu av allt fler partier. Riksåklagaren och Rikspolischefen föreslog i förra veckan även att införa anonyma vittnen.
Ett annat önskemål som ofta hörs från polisen är det om bättre samverkan. Om olika myndigheter blev effektivare och på att dela relevant information med varandra skulle mycket vara vunnet. Palmgrens förslag om lokala underrättelsecentrum för myndighetsöverskridande samarbete är därför mycket klokt.
Det offentligas åtgärder måste helt enkelt samstämmas. Man får hoppas att de halländska kommunerna lyssnar på kraven om tätare samarbete.
En annan fråga som ständigt gör sig gällande är den om resurser, eller framför allt bristen på dem. Detta är dessvärre inte bara en fråga för polisen. I måndags kunde Varbergs tingsrätt larma om hur en ”extremt hög arbetsbelastning” får dem att behöva skjuta upp rättegångar. Också här återfinns problemet på flera håll i landet. För en knapp månad sedan varnade Ystads tingsrätt för att man var på väg mot en ”ohållbar situation”.
Om domstolarna inte hinner döma, då spelar det mindre roll hur många åtal som väcks. Om åklagarna inte hinner väcka åtal, ja, då spelar det mindre roll hur många gripanden som polisen gör.
Att säkerställa ”hela rättskedjan” borde alltså vara ett mantra för alla politiker. Därför är det välkommet att det verkar tillföras resurser även till domstolarna och åklagarna i höstbudgeten. Om det är tillräckligt eller i tid återstår att se.
Allt detta är ett sorgligt resultat av att allt för många allt för länge blundat för problemen eller skjutit dem på framtiden. Men räkenskapens tid är nu. Analysen är gjord. Förslagen finns. Nu återstår politisk handlingskraft.
Det är därför bara att hoppas på att de partiöverskridande samtal om grov organiserad brottslighet nu kan gå från att handla om vilka som ska få sitta med till vilka förslag som genomförs. Inte diskuteras, inte läggs fram utan genomförs. Långsamt blir de som förringar problemen färre. Alla seriösa politiker måste nu förhålla sig till den grova brottsligheten. Mats Palmgren beskriver hur flera riksdagsledamöter nu kommer föra att lyssna på honom. Det är bara synd att man inte lyssnade lite tidigare.
