Helena Storckenfeldt: Domedag eller framtidstro?

Det svenska näringslivet är den nya klimatrörelsen som kan åstadkomma mycket under rätt förutsättningar, skriver Helena Storckenfeldt (M).

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

ANNONS

Klimatdebatten är ofta fylld av dystopiska framtidsbilder. Många känner hopplöshet, oro eller till och med desperation för att uppgiften är så stor och så avgörande. Det finns därför skäl att inte bara peka på de problem som ligger framför oss, utan även på de framsteg som, om än otillräckliga, ändå har gjorts. Sällan får de goda nyheterna den uppmärksamhet de förtjänar. Sverige är ett land som sänker sina utsläpp, och det finns anledning att vara både teknikoptimistisk och hoppfull.

Svenskar är ofta stolta över sin miljömedvetenhet. I skrivande stund sitter jag på trappen till ett litet torp mitt i skogen och lyssnar på den myllrande naturen. Det är någonting speciellt med den svenska skogen och vår natur. Någonting värt att bevara och hantera med omsorg. Men svenskar har också anledning att vara stolta över sin klimatmedvetenhet. Den resa Sverige gjort är remarkabel. Sveriges BNP har ungefär fördubblats sedan 1990-talet, samtidigt som våra utsläpp av växthusgaser minskat med över en tredjedel. För varje krona av vår BNP, genereras alltså bara en sjättedel så mycket växthusgaser som för tre decennier sedan. Vi har anledning att med stolthet peka på hur Sverige kunnat förena minskade utsläpp med gott ekonomiskt välstånd. Sverige är bäst i EU på att minska koldioxidutsläppen. Det är värt att komma ihåg.

ANNONS

Det finns flera skäl till Sveriges framgångar. En av de viktigaste faktorerna har varit vår i stort sett fossilfria elproduktion. Stabil tillgång på fossilfri el till konkurrenskraftiga priser är en viktig förutsättning för Sveriges konkurrenskraft. Den moderatledda regeringen har nu fattat en lång rad beslut för att bana väg för ny kärnkraft. Dessutom tas nya steg för att öka utbyggnaden av vindkraften och öka kapaciteten i vattenkraften.

Men teknikoptimismen sträcker sig bortom elproduktion. Transportsektorn genomgår en revolution. Elbilar blir allt vanligare på våra vägar och med regeringens satsningar på laddinfrastruktur blir elbilen ett reellt alternativ för fler. Nya innovationer, som eldrivna flygplan för kortdistansresor, är inte längre science fiction utan en verklighet som närmar sig med stormsteg.

Det är också värt att lyfta fram de många svenska företag som går i bräschen för en grön omställning. Företag som LKAB och SSAB satsar på fossilfritt stål och Volvo har som mål att vara klimatneutrala till 2040. Det svenska näringslivet är den nya klimatrörelsen som kan åstadkomma mycket under rätt förutsättningar, inte minst vad gäller exporten av klimatsmarta varor och tjänster.

Det är naturligtvis inte så att det vi åstadkommit hittills räcker. Det finns fortfarande mycket kvar att göra. Inte minst när det kommer till att få andra länder att genomföra samma resa som Sverige. Men domedagsretoriken hjälper inte. Tvärtom riskerar den hela generationers tro på framtiden. Det vi behöver är fler som utbildar sig till ingenjörer, inte terapi mot klimatångest. Gemensamt för många av de miljöproblem som människan hittills stött på är att hon också har visat sig förmögen att lösa dem.

ANNONS

ANNONS