Under onsdagen debatterade partiledarna i riksdagens kammare. Det var den första debatten i riksdagen sedan Kristdemokraterna i förra veckan valde att bryta förutsättningarna för decemberöverenskommelsen att upprätthållas. Den frågan berördes dock inte i riksdagen, den täcktes nog i den debatt som var i SVT den 11/10.
Decemberöverenskommelsen syftade till att ge stabilitet i det politiska läget som då var och fortfarande är oroligt. Den kom att lägga sig som en våt filt över debatten då mycket av det oppositionen gjort framstått som slag i luften. Men den var också nödvändig.
Ett av de vanligast förekommande argumenten i debatten om överenskommelsens vara eller icke vara har varit att ett skrotande av den skulle bana väg för ett uppfriskande och ärligt debattklimat. De som trodde detta blev nog besvikna under debatten i riksdagen.
Nej, det hade inte per automatik uppstått en stenhård opposition, utan det var samma helt okej opposition som sågade regeringen i några timmar.
Nej, det hade inte per automatik blivit så att Stefan Löfven förstått att han är olämplig i sin roll som statsminister och att hans regering inte agerar tillräckligt mycket, utan han höll fast vid att regeringen gör ett gott jobb.
Nej, partiledarna hade inte slutat med känsloargument, stapplande metaforer och ett allt för högt tonläge, utan det var som det brukar vara.
Skillnaderna låg i stället i personfrågorna och laguppställningen. Debut gjorde Kristdemokraternas nya gruppledare Andreas Carlson, i stället för den ekonomiskpolitiske talespersonen Jakob Forssmed som tog debatten senast. Carlson valdes nyligen till rollen som gruppledare av en splittrad riksdagsgrupp och sägs tillhöra samma falang i partiet som Ebba Busch Thor. Den tidigare gruppledaren och den nedgraderade Forssmed tillhör inte den.
Förutom KD-rockaden var skillnaden mot tidigare debatter att Annie Lööf, som är föräldraledig, inte deltog utan ersattes av gruppledaren i riksdagen Anders W Jonsson.
Att fylla skorna från den person som just nu pekas ut som Alliansens främsta ledare och vars förtroendesiffror stiger fastän hon inte tar plats i debatten just nu är inte en enkel uppgift. Jonsson hanterade det hela väl och satte såväl Stefan Löfven som Jimmie Åkesson på plats med bestämd retorik, men det är inte utan att man saknar Lööfs närvaro.
Det var dock inte debatten som kom att ta mest plats i medieflödet. Även från åhörarbänk har Busch Thor förmågan att dra till sig uppmärksamheten. Busch Thor sa nämligen till medierna att hon vill att Alliansen snarast ska lägga fram en gemensam budget, vilket var mer intressant än den faktiska debatten i riksdagens kammare.
En gemensam budget skulle, om SD åter röstade med Alliansen, kunna omkullkasta regeringen, igen. En ny regering vore förstås önskvärt, men som Anna Kinberg Batra, Jan Björklund och Anders W Jonsson gjorde tydligt i debatten är det inte ett alternativ att kroka arm med Sverigedemokraterna.
Busch Thors utspel är dock inte så klokt, även om det ger välbehövt medieutrymme till KD. Det är inte förankrat i Alliansen, och stundtals verkar det som att Busch Thor är på en mission för att sätta bilden av att Alliansen är splittrad. Det första som Anna Kinberg Batra fick göra efter sin insats i kammaren var just att ta avstånd från vad Busch Thor sagt.
Den syn på lojalitet och avtal som förra veckans KD-stämma visade gör också att samtliga partier bör ta vad Busch Thor säger med en stor nypa salt. Hennes trovärdighet vad gäller långsiktiga avtal är nämligen inte särskilt hög.
