Ledare 5/12. Ett kinesiskt besök på ett bibliotek är – även om institutionen drivs av Jan Myrdalsällskapet – lite av ett hån. Diktaturens brutala behandling av författare som ger ut ”förbjuden litteratur” är redan ökänd. Men kränkningarna fick en ytterligare obehaglig dimension i samband med prisutdelningen till Gui Minhai, Då hotades den svenska regeringen med repressalier av kinesiska diplomater.
Lokal sightseeing sägs ha uppskattats av representanter för den kommunistiska diktaturen, som nu besöker Varberg för andra gången. Och kanske är de kinesiska diplomaternas förtjusning i Varberg lätt att förstå. I vilken annan svensk kommun finns en så ogenerad hyllning till en av det röda Kinas andliga ledare?
Även Kinas högsta ledare skulle kanske uppskatta ett dopp i ett Leninbad.
Xi Jinping har i sina tal visat sin vurm för de marxist-leninistiska principer han säger sig vilja bygga det framtida Kina på. I detta ingår en övervakningsapparat som torde ha gjort både Lenin och Stalin avundsjuka.
Kina har på kort tid, med hjälp av såväl industrispionage som strategiska investeringar i teknikföretag, utvecklats till en tekniknation att frukta. Med exempelvis ansiktsigenkänningen kan kontrollen/förtrycket tas till en helt ny nivå.
Kommunistmys på Myrdal-biblioteket är dock inte det enda kinesiska företrädare är intresserade av. I Varberg ligger ett av de västsvenska företag som kinesiska företag på senare år har förvärvat – nämligen Fiskexporten. Ett udda objekt kan tyckas då de kinesiska intressena riktats främst mot tech-företag – med den västsvenska fordonsindustrin som toppobjekt.
Det finns en ökande oro i såväl Sverige som Europa över dessa förvärv – på goda grunder.
– Vi har inte undersökt graden av statlig inblandning i affärerna, men kan konstatera att det finns en korrelation med de statliga intressena.
Det förklarar projektledare Jerker Hellström, som tillsammans med kolleger på totalförsvarets forskningsinstitut nyligen presenterade en karläggning av de kinesiska bolagsförvärven.
Ett problem med till synes ”privata” kinesiska företags förvärv är att det ofta är svårt att säga var de offentliga intressena slutar och de privata börjar. Dessutom finns en otydlig gränsdragning mellan vad som är civilt och vad som är militärt.
Men vad är problemet om Kina äger ett fiskföretag – annat än att de kanske känns lite konstigt att ett företag med Varbergsrötter inte längre är så lokalt? Kanske är det inget märkligt alls. Att Kina, som är en världsaktör inom fiskindustrin, vill kapa åt sig marknadsandelar i Sverige, är måhända bara ett affärsmässigt klokt och enkelt val. Men skulle det kunna vara något med än torsken man vill åt?
I en rad kommuner i Västsverige har naiva politiker fallit för kinesiska intressen erbjudande om att bistå med investeringar i hamnar och annan infrastruktur. Senast ut är Uddevalla som har slutit samarbetsavtal med China Railway Construction Corporation (CRCC). I det ingår att CRCC skall bistå med att föreslår lösningar för bygganden av en underjordisk järnvägsstation.
Skulle någon besökande kinesisk representant råka irra bort sig i Varbergs förföriska miljö och råka hamna på exempelvis Ann-Charlotte Stenkils kontor bör hon – och kollegorna – ha garden uppe.
Kinesiska intressen har, på senare tid, riktat särskilt intresse mot mer lättförförda politiker på lokal nivå. Det finns bara ett korrekt sätt att hantera den frestelse en kinesisk pengapåse innebär: Säg nej, tack och hej!
