En sensommarkväll i Falkenberg som denna, när solen sakta sänker sig över horisonten, är det svårt att känna något annat än tacksamhet. Tacksamhet över att få kalla just denna plats mitt hem. Tacksamhet över att ha fått växa upp och leva i det fantastiska land som Sverige är. Och en särskild tacksamhet till alla som har bidragit och varje dag bidrar till att göra Falkenberg, Halland och hela Sverige till en bättre plats. Trots detta är det svårt att skaka av sig den gnagande känslan av att något håller på att gå sönder.
Det kan knappast komma som en överraskning att unga idag anser att samhället är på väg i fel riktning. Den värld som dagens unga generation växer upp i kantas av krig, klimatkatastrofer och dystra ekonomiska tider. Skjutningar och sprängningar har blivit vardagsmat, skolan ett marknadsexperiment utan dess like och bostadsbristen så allvarlig att den grusar framtidsdrömmar. Vi har en ung generation som har vuxit upp i en tid där samhället successivt har dragit sig tillbaka. Detta förklarar den minskade tilliten till omgivningen, till våra gemensamma institutioner och – värst av allt – till politikens förmåga att lösa samhällsproblemen.
Bortom mörkret finns dock hopp om ljusare tider. Det kräver först och främst en förståelse för att unga inte bara är framtiden – de är här och nu. Dessutom kräver det en insikt om att dagens och morgondagens problem inte kan åtgärdas med gårdagens lösningar. Därför är jag glad över att vi socialdemokrater har påbörjat det största reformarbetet i vårt parti på flera decennier, med målet att formulera en ny riktning för Sverige inför 2030-talet. I över ett år har elva arbetsgrupper arbetat med att dels uppdatera sin samhällsanalys, dels ta fram reformer som ska ligga till grund för Socialdemokraternas nya politik för 2030-talet. Att få vara en del av dessa arbetsgrupper har hittills varit en av de mest lärorika, men också utmanande, erfarenheterna under mitt politiska engagemang.
Den samhällsanalys som vi har gjort är tydlig: det krävs en ny riktning för Sverige där vi tar tillbaka kontrollen över en samhällsutveckling som har präglats av ökad ojämlikhet, segregation och marknadsmisslyckanden. Först då kan vi bygga ett starkare samhälle där vi säkerställer att nästa generation får det bättre än den nuvarande. Vi ser det i dagens marknadsskola, när skattepengar som ska gå till ungas utbildning försvinner till vinst hos de stora friskolekoncernerna. Vi ser det på våra gator och torg, där allt fler unga killar rekryteras in i gängkriminalitet. Vi ser det även i hur klimatkrisen lämnas över till kommande generationer att hantera. Den hopplöshet som dagens unga känner är förståelig, men likväl farlig för ett samhälle. Denna hopplöshet måste mötas med konkreta och vardagsnära reformer, vilket vi i arbetsgrupperna ser fram emot att snart kunna presentera.
En analys av samhällsutvecklingen visar att vi befinner oss i en tid där mycket som tidigare generationer har tagit för givet nu står på spel. Samtidigt visar den att vi kan peka ut en ny riktning. Tillsammans kan vi bygga ett samhälle där unga inte bara har en framtid att se fram emot, utan också en att längta efter. En sensommarkväll i Falkenberg som denna känner jag mig ännu mer övertygad om att vi tillsammans kan skapa ett samhälle där unga känner framtidstro.
