Krisen är på sätt och vis redan här – att döma av larmen från vårdpersonal på Hallands sjukhus. Sjuksköterskor vittnar om stress, överbeläggningar och varnar för att de inte längre kan erbjuda en patientsäker vård.
Om det här är normalläget för dagen, hur skall det gå om Halland – eller Sverige – drabbas av ännu en pandemi, storskalig kris, eller om kriget faktiskt kommer?
Frågan måste ställas, inte minst nu när larmen inifrån hälso- och sjukvården sammanfaller med den pågående konferensen i Sälen.
Under Folk och Försvar är resiliens ett av orden för dagen. Gång på gång betonas vikten av att alla samhällsektorer ska kunna stå emot, när det värsta händer.
– Om något håller mig vaken om nätterna är det just att det går för långsamt, sade Civilförsvarsministerns Carl-Oscar Bohlin, med berättigat allvar i rösten.
Han syftade på upprustningen av det civila försvaret – av vilket sjukvården är en avgörande del.
Sjukhusen måste kunna ta emot såväl sårade soldater som skadade medborgare, stå beredd i händelse av spridning av smittor - och samtidigt kontinuerligt kunna utföra det vardagliga arbetet.
Bilderna från Ukraina visar det så tydligt – människor föder barn, drabbas av infektioner, får cancer – allt medan kriget pågår för fullt.
"Varje dag är en ständig kamp och man hinner varken äta eller gå på toaletten. Det känns som att alla är helt uppgivna."
Det berättar en medarbetare på en av sjukhusets avdelningar. Det är alltså så det ser ut nu, under helt vanliga vinterdagar.
Sjukhuschefen bekräftar, vilket inte alltid är fallet, den oroade bild de anställda målar upp.
– Sjukhuset har ett ekonomiskt underskott och utmaningen är att hantera läget när det saknas utrymme för satsningar, säger hon.
Visserligen skulle ett krigsläge innebära att vårdpersonal som jobbar för bemanningsföretag skulle kunna pliktinkallas. Men det är ändå en ringa tröst. Om svensk sjukvård är så sårbar i den viktiga vardagen som sköterskelarmen ger för handen, då behövs en grundlig upprustning för att öka den där resiliensen.
Det är också vad regeringen utlovade redan i somras:
"Regeringen arbetar för en ökad vårdkapacitet med mer robust hälso- och sjukvård som ska kunna fortsätta att ta emot patienter även under fredstida kriser och ytterst krig."
Men det låter sig inte göras utan resurser – och utan arbetsgivare som ser till att arbetsmiljö är hälsosam. I dag är risken i stället stor att vårdanställda går in i väggen.
För att bygga en god beredskap inom sjukvården är god tillgång på personal, inte minst erfaren sådan, helt nödvändig.
I verkligheten råder dock bemanningskris. När sköterskorna nu vädjar till politikerna att ta situationen på allvar, bör de lyssna. Både på region- och riksnivå. Satsa på ett sådant sätt att de allvarliga talepunkterna från Sälen inte bara blir tomma ord.
