Ulf Kristersson och hans valunderlag M, KD, L och SD har ägnat de senaste två veckorna åt att förhandla kring hur politiken ska se ut och fördela poster för den kommande mandatperioden. Sverigedemokraterna antogs länge, i kraft av att ha blivit näst största parti, kräva att få tillsätta talmansposten. Om de verkligen har gjort det i de olika förhandlingsrundorna är det bara ett fåtal som vet. Uppenbarligen har den senaste veckans diskussioner och farhågor kring att Björn Söder (SD) skulle bli riksdagens talman fått M, KD och L att övertala SD att i stället få något annat. Eller så var SD så smarta att man låtit diskussionerna gå och sen låtsat motvilligt släppa talmansposten, fast man kanske tänkt det redan från början. I politiska förhandlingar är det mesta möjligt.
Björn Söder har en hård framtoning och det vet förstås även hans partikamrater. Genom att släppa den "riktiga" talmansposten och sen vara nöjd med 2:e vice talmansposten där Julia Kronlid föreslogs kunde också prestigeförlusten bli mindre om Kronlid röstades bort.
I stället har SD fått ordförande- och viceordförandeposter i åtta av utskotten, och det ska bli intressant att se vilka utskott det handlar om. Här är partiet närmare den praktiska politiken på ett helt annat sätt än i den opolitiska talmansrollen.
Omröstningen om Kronlid som 2:e vice talman skedde med slutna valsedlar eftersom det fanns fler kandidater. Då var förstås risken uppenbar att några ledamöter, troligtvis från L, skulle rösta på någon annan än den överenskomna Kronlid. Detta hände, eftersom Kronlid bara fick 173 röster i första omgången. Liberalernas gruppledare Mats Persson tvingades bedyra att alla från L hade följt partilinjen. Kronlid blev till slut vald då någon tydligen fått kalla fötter.
Den nya majoriteten brast alltså vid det första provet. De kommer inte att kunna lita på varann efter det relativt enkla testet. Det kommer garanterat svårare omröstningar för L framöver, men då blir omröstningarna öppna och därför inte lika lätta att frondera i. Partiledaren Johan Pehrson och gruppledaren Mats Persson kommer ha ett svårt jobb att få alla i sin partigrupp att hålla sig till den framförhandlade linjen.
Ulf Kristersson kan förvänta sig fyra besvärliga år framöver, om hans regering håller så långt. Hans faiblesse för att attackera Magdalena Andersson för ett svagt regeringsunderlag kommer säkerligen att slå tillbaka mot honom mer än en gång.
