Polisnärvaron var påtaglig. Ett sorgligt tidstecken. Faran har ökat.
Därför var fackeltågen färre och glesare. Men i vår närmaste storstad trotsades novembermörkret. I Göteborg nöttes gatstenen, även om blickarna flackade nästan lika mycket som facklorna. I år ville många av oss hålla koll på mer än trafiken.
Till skillnad från i Malmö och Kristianstad - där allt ställdes in med hänvisningen till riskerna - blev det dock en manifestation. Men något saknades.
För bara ett decennium ackompanjerades minneshållandet av judiska och romska orkestern.
För bara ett decennium sedan valde vänstern att hålla ett eget tåg - eftersom huvudorganisatörerna ville hålla politiska yttringar på avstånd på en minnesdag.
I år blev det snabbt uppenbart att den förr verkligt opolitiska manifestationen hade ändrat karaktär.
– Jag förstår att du inte är från Västerpartiet, som de flesta här, säger en kvinna när jag frågar om valet att bära Palestina-sjal.
"Vi vill markera såväl mot antisemitism som fascism - och förtryck" förklarar en annan.
Och på torget förvandlades, efter en kort värdig inledning, manifestationen till ett brandtal. Udden riktades mot regeringen - från vilken en företrädare höll tal ett stenkast bort.
Kulturministern var inbjuden till årets slutna ceremoni i synagogan.
– Vi kan inte vara öppnare än så här i dag, förklarade Allan Stutzinsky, ordförande i Judiska församlingen, i SVT.
Det är ditåt jag drar mig när salvorna från ung vänster stjäl alltför mycket fokus från minnesdagen.
Det lyser i fönstren. På trappen står små ljus. Där ligger frusna rosor. På gallren som omgärdar synagogan hänger hjärtan. Och trottoaren är försedd med stabila säkerhetsförstärkningar.
"Det är i dag 85 år sedan Novemberpogromen – som vi tidigare benämnde Kristallnatten. Men hatet mot judar – det är här och nu."
Det sade Parisa Liljestrand (M) i sitt tal. Och påminnelsen känns extra verklig när jag ser en polis närma sig med raska steg.
Antisemitismen växer. Oresonligt hat växer. Oskyldiga människor drabbas. Visst måste vi markera. Och bli lite modigare.
För tjugo år sedan gick tusen personer i fackeltåg. Nu, när markeringarna behövs extra mycket, återstår en blygsam rest. Bättre kan vi.
