Migrationsministern lät nästan som en OS-kommentator när hon vid en pressträff presenterade det ena rekordet efter det andra. För första gången på 50 år är det fler som utvandrar från Sverige än som invandrar. Redan förra året minskade antalet asylansökningar och trenden verkar fortsätta i år. Även antalet beviljade asylrelaterade uppehållstillstånd minskar.
Sverige har numera lägst andel asylsökande inom EU, bara en procent jämfört med 14 procent för tio år sen. Det lägsta antalet asylsökande hittills var 2023, men stolt deklarerade Maria Malmer Stenergard (M) att man 2024 hittills sett ytterligare en minskning på 27 procent jämfört med året innan.
“Sverige är inte längre ett asylinvandringsland”, konstaterade ministern och drog slutsatsen att det är bra för Sverige, ett mantra hon upprepade flera gånger under presskonferensen.
Världen är ur led när migrationsministern kan skryta om detta. Att en minister kan tycka att en negativ nettoinvandring är “bra för Sverige” och komma undan med det vittnar om att samhällsutvecklingen gått åt helt fel håll. Det måste vara ett totalt misslyckande för en regering om befolkningen minskar.
Födelsetalen i västvärlden är redan låga och frågan är vem som ska ta hand om den allt äldre befolkningen, jobba och betala skatt när myndigheterna samtidigt hindrar människor från att komma till Sverige, ja i själva verket applåderar att de håller sig borta.
För att kunna behålla makten gör Malmer Stenergard och hennes ministerkollegor allt för att hålla Sverigedemokraterna nöjda. Man behöver emellertid inte vara nationalekonom för att förstå att den förda politiken inte är bra för Sverige på sikt. Det kan knappast vara positivt för ett land att invandringen minskar.
Det är tydligt att ministern dessutom gör skillnad på invandrare och invandrare när hon särskilt lyfter fram att invandrare från Irak, Somalia och Syrien utvandrar i större utsträckning än de kommer till Sverige. Som ett ytterligare “skryt”, kanske ämnat att glädja muslimfientliga i politiken och på sociala medier.
Malmer Stenergard menar att siffrorna är bevis på regeringens framgångsrika arbete för att få en mer “hållbar invandring”, för att kunna vända utanförskap och skapa en bättre integration. Det kan dock göras utan att strypa invandringskranen, om bara regeringen skulle vilja. Det kan knappast vara borgerlig politik att offra samhällsekonomin i stort, vilket nu blir fallet med den förda restriktiva invandringspolitiken.
