Budgeten är ett hån mot vanligt folk, säger Bill, förlåt, Mikael Damberg, ekonomiskpolitisk talesperson för Socialdemokraterna.
Det är en budget som riktar in sig på överklassen, säger Bull, förlåt, Ida Gabrielsson, Dambergs kollega hos Vänsterpartiet.
Även väl ansedda medier hakar på retoriken och lyfter fram att det är högavlönade som tjänar på regeringens budgetförslag. När man ser till antalet kronor är det förstås rätt, men ser man det procentuellt är det inte självklart. Lägg därtill att högavlönade betalar mer i skatt än vad lågavlönade gör. Så ska det självklart vara och så blir det när skatten tas ut procentuellt. Men ändå kommer den här debatten och argumentationen fram varje gång borgerliga regeringar sänker skatten.
Det är en förenklad retorik och det vet förstås politikerna. Likväl kan de inte motstå att nappa på kroken, för de flesta människor orkar inte sätta sig in i komplexa frågor som ju ekonomiska frågor är. Finansminister Elisabeth Svantesson förstår förstås, men för henne och regeringen är det viktigare att sänka marginalskatten och övrig skatt för att "få igång hjulen". Hon kan kosta på sig gnäll från oppositionen eftersom Tidöregeringen har majoritet och hon behöver visa att vi har de dåliga tiderna bakom oss när det är halvtid i mandatperioden.
Överhuvudtaget är det svårt att förklara komplexa politiska frågor och då blir det en enkel retorik som i viss mån kan lura väljarna. Det gäller vinster i välfärden och energipolitik, för att nämna ett par områden där politikerna svajar på sanningen till förmån för ett enkelt budskap.
Det var inte Centerpartiet, eller något annat parti heller för den delen, som stängde Ringhals 1 och 2, det var ett marknadsmässigt beslut från ägaren. Kärnkraftskramare med energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) i spetsen tror att väljarna låter sig luras om man bara låter tillräckligt tvärsäker.
Att stoppa vinster i välfärden låter ju bra, men nog finns det många skolor och vårdbolag i privat drift som sköts exemplariskt och där vinsten återinvesteras i verksamheten.
Det är alltså inte enkla frågor, men snart sagt varje politiskt område behandlas som om det vore lättbegripligt. Politiker av alla färger måste sluta behandla väljarna så. Men frestelsen att förenkla är uppenbart för enkel att anamma. En sansad diskussion i sakfrågorna, där olika åsikter kan stötas och blötas vore en nåd att stilla bedja om. Den lär tyvärr inte bli verklighet när inte ens public service kan avhålla sig från fördummande förenklingar.
