Centerpartiet ska lägga om sin politik. Man har varit för otydlig, nu ska Centern istället bli tydlig. Det ska vara tydligt för väljarna vad partiet tycker, klargjorde partisekreterare Karin Ernlund och partiledare Muharrem Demirok nyligen (DN 17/8). Samtidigt passade partiet även på att lansera arbetsgrupper som ska arbeta med partiets nya politik. Gott så. För det räcker knappast med en önskan att vara tydlig – om ingen vet vad C egentligen vill vara tydlig med.
Svaret på vad som är framtidens centerpolitik är nämligen långt ifrån tydligt. I grunden handlar det om vilket parti C vill vara. Inte ens Demirok och Ernlund lyckas tydliggöra vare sig riktning, vilja eller syfte. Väljarna har svikit C och partiet famlar. Partiet som tidigare rönt framgångar genom att ta ansvar står nu inför en situation där väljarna inte vet vad de vill och inget annat parti vill ha med dem att göra.
Centerpartiets svajiga kräver en rejäl intern debatt och mod att våga fatta stora beslut. Arbetsgrupperna har varit många inför diverse partistämmor men den stora omläggningen av politiken har uteblivit. Utan ny politik kommer man inte lyckas hitta den typ av positionen som tidigare bidragit till bildandet av Alliansen och ledde till att Januariavtalet blev av.
Det finns flera politiska frågor som C måste ha svar på för att vara relevant. En av de viktigaste är att ta upp kampen om landsbygden med KD och SD, som till viss mån lyckats ta över tidigare C-väljare. Därtill bör C också tydligt positionera sig som det gröna borgerliga alternativet i frågor om klimat, miljö och skog. L har försökt att inta den rollen. Men de lyckas inte riktigt, i huvudsak för att partiet till stora delar anammat MP:s narrativ och det finns en stor del borgerliga miljöintresserade väljare som inte lockas av dogmatiska vänsterlösningar på klimatkrisen.
Det finns dessutom ytterligare ett antal frågor som C måste ha svar på, som kriminalitet och integration. Dessa frågor är i många väljares ögon idag rena hygienfaktorer.
För C finns det en poäng i att försöka vara det mest liberala valet och hitta vardagsnära liberala frågor som kan locka väljare från både höger och vänster. Detta skulle göra partiet mer progressivt och frihetligt än både MP som L, och mer marknadshöger än KD och M. Man måste börja med att bottna i viljan att vara tydligare. Hur viktigt det än är att vara tydlig utåt för att locka väljare, måste partiföreträdarna också överens internt om vilken väg man ska ta framåt.
Förändra er eller dö, utropade en gång dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt till sina moderater. Partiet hade vunnit valet och därmed väljarnas acceptans men ännu inte fullt ut medlemmarnas. Centerpartister är ett lojalt folk, man står bakom sin partiledning och de avtal som har slutits. Men ska man få med sig väljarna på förändringståget så är det också avgörande att hela partiet känner att förändringens vindar blåser. Det måste vara tydligt för alla i partiet vad C vill. Det är trots allt medlemmarna som ska stå ute i valstugorna och försvara politiken och sedan förhandla om den för kommunala och regionala styren.
Arbetsgrupper i all ära men något liknande ett idéprogram hade varit bättre för C att satsa på. Man har länge kallat sig för ett ”parti i den breda mitten” och sökt nya samarbeten. Vad partiet skulle behöva börja med är en ideologisk debatt om vad C ska vara när man är varken Tidö eller S. Att man vill vara tydlig har framgått men ambitionerna framstår likväl som fortsatt förvirrade.
