Jordbruket är EU:s största politik- och budgetområde. Det står idag för över en tredjedel av den totala EU-budgeten. Den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) är ett av EU:s äldsta och viktigaste politikområden. Sedan det skapades har den säkerställt att Europa producerar tillräckligt med mat och har världens högsta standard för livsmedelssäkerhet. Samtidigt är det flera saker med jordbrukspolitiken som inte fungerar. Pengarna betalas idag ut mest bara för hur mycket areal odlingsbar mark man har och inte för den mat som faktiskt produceras. Det är konstigt, då vår mat är bokstavligt talat något livsnödvändigt.
I Sverige minskar antalet lantbrukare stadigt. Till exempel har antalet mjölkbönder de senaste åren minskat med i genomsnitt 10 procent per år, trots att efterfrågan på varorna ökar. Det är smärtsamt tydligt att det finns svårigheter att bedriva jordbruk idag. Det är därför som jag är övertygad om att gröna och smarta investeringar måste vara huvudfokus, så att fler kan livnära sig som lantbrukare och samtidigt kunna göra viktiga miljöåtgärder. Men det måste också till en särskild satsning för att förenkla för nya lantbrukare att kunna börja ett liv som bonde. Situationen för den yngre generationen på landsbygden har en klar förbättringspotential.
Det är viktigt att vi har en EU-politik för landsbygdsutveckling som motverkar klyvningen mellan stad och land. Att få människor, och särskilt den yngre generationen, på landsbygden att möta sociala och ekonomiska utmaningar kräver rätta förutsättningar, såsom tillgång till affärsmöjligheter, kunskap och grundläggande tjänster.
Generellt så måste lösningen stavas morot istället för piska. Vi måste göra det enklare, inte svårare, att vara bonde. Många av bönderna i Halland, i Sverige och i Europa går redan på knäna. Det har blivit ännu värre under coronakrisen.
Det finns medlemsstater och politiker inom EU-parlamentet som hellre ser en återgång till det gamla systemet där exempelvis betalningar bara baseras på hur mycket areal man äger och inte efter kvaliteten på maten eller produkterna som faktiskt skapas. Tack vare den gemensamma jordbrukspolitiken har våra bönder kunnat producera den mat vi behöver och vi kunnat njuta av ett stort utbud av riklig, prisvärd, säker mat enligt högsta standard. När jag bockar av nästa vecka så vill jag att slutet ska vara gott och att Europa håller våra svenska bönder under armarna.
