Vår självbild är nog en annan. Vi vill nog tro att vi lever i ett inkluderande, tillgängligt samhälle där de allra flesta har möjlighet att känna sig delaktiga. Men hur ser det ut? Är vi sådana som vi vill? Jag svarar sorgligt nog nej på den frågan. Vi har grundläggande mänskliga rättigheter för alla enligt FN:s konvention om mänskliga rättigheter, barnkonventionen och konventionen för personer med funktionsnedsättning. Vi har också LSS, lagen om stöd och service som är en rättighetslag. Men följs de?
LSS §5: ”Verksamhet enligt denna lag skall främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet...” ”Målet skall vara att den enskilde får möjlighet att leva som andra.”
CRPD (FN-konventionen): ”Denna konventions syfte är att främja, skydda och säkerställa det fulla och lika åtnjutandet av alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla personer med funktionsnedsättning och att främja respekten för deras inneboende värde.”
Allt handlar om respekten för rättigheter. Eller snarare brist på respekt för grundläggande, lagstadgade rättigheter, som visar sig genom politikens tysta medgivande och myndigheters agerande. Staten, via Försäkringskassan, gör sitt yttersta för att dra ner stödet till personer med funktionsnedsättning vilket innebär att ansvaret lämnas över till kommunerna. Ett antal kommuner gör i sin tur sitt yttersta för att gå emot sina kommuninnevånare genom att förvägra dem sina rättigheter med avslagsbeslut och att driva domstolsprocesser mot dem. Jag har många färska exempel hur människors liv raseras i en rasande takt på grund av myndighetsbeslut. Tyvärr även härifrån Halland. Det sker under devisen ”vi måste följa lagen”, oklart vilken eftersom ingen lag inom området är ändrad. Jag förundras över varför kommuner så gärna driver rättsprocesser mot sina invånare. Ofta de med de svagaste rösterna.
Tal om inkluderande och tillgänglighet hörs ofta. Det kan handla om kollektivtrafiken eller butikers öppettider. Ibland associeras det med fysisk anpassning att kunna ta sig in och ut genom en dörr, men inkludering och tillgänglighet handlar om så otroligt mycket mera. Det handlar i grunden om att kunna röra sig fritt, kunna arbeta och bidra, ta del av evenemang eller information, rösta, åka buss, handla sin mat, sitta på en bänk och bara titta på människor. Det handlar ytterst om rättigheten att kunna leva sitt liv som andra, om ett gott och respektfullt bemötande, att sluta tänka i ”vi” och ”dom”. Om vi utgår från att alla vill och kan vara med, är viktiga, är lika olika som du och jag och är lika mycket värda blir det betydligt enklare. Givetvis ska vi ha tydlig och relevant lagstiftning och det är riksdagens främsta uppgift att se till. Just nu är det budgettider i riksdagen. En tid när den grundläggande människosynen och definitionen av samhällsproblemen och dess lösningar blir tydlig.
