Att måla vitt är förvisso bättre än att måla svart - men bara i vissa avseenden. Att kräva vita fasader i ett område där många av husen redan har lite olika kulör visar på en häpnadsväckande brist på flexibilitet. Å andra sidan har ju bygglovsnämnden sedan tidigare utmärkt sig för sin jakt på mer enhetlighet på Herting.
Efter processerna kring ett annat hus i området, som retade gallfeber på politikerna för sin avvikande färg, togs en färgkarta fram. Med den i näven tycks kommunen ha börjat syna området extra noggrant. Och då upptäcktes en gavel med en alltför grå nyans. Att eternitplattor blir naturligt gråa med åren har inte hindrat bygglovsnämnden från att slå ner på Gunilla Tilsons hus. Fasaden, som fått anmärkning och krav på ommålning, bedöms nämligen som alltför "mörk".
– Jag tycker detta är så himla dumt. Det är ingen jättestor kostnad att måla om en gavel, det ska jag verkligen säga att det inte är, men det är en principsak, säger Gunilla.
Till saken hör att husägaren, när ommålningen skedde för nio år sedan, kontaktade kommunen för att fråga om bygglov. Hon fick då beskedet att det inte behövdes. Det senaste turerna tyder dock på att muntliga besked från kommunen inte är att lita på - vilket är illavarslande.
Moderaterna i bygglovsnämnden har reserverat sig mot beslutet, både för att en kommun hellre bör fria än fälla - och för att man inte ser de olika nyanserna av grått vara en väsentlig avvikelse.
Det är en långt mycket rimligare hållning, särskilt som det alltså har gått nio år sedan ommålningen skedde - och de aktuella fasaderna bara har råkat vara precis på fel sida tioårsgränsen för preskribering. Den gränsen gör att andra hus, får behålla sina avvikande färger.
Det hade också varit rimligt om kommunen tog viss hänsyn till hur de nya, nitiska färgkraven påverkar underhållsbehoven. Ljusare färger är, vilket en husägare påpekar, inte optimala i ett område som påverkas av ökad trafik.
Ambitionen att nu sträva efter att återställa något som förändrats med tiden blir också märklig. Om kommunen under en följd av år har köpt det som Yvonne Nilsson (S) nu kallar "vilda västern", finns skäl för invånarna att uppleva den nya nitiskheten som orättvis.
Visst, sett till hur man processade kring det auberginefärgade huset kan översyn och åtgärdskrav betraktas som ett sätt att döma områdets invånare mer lika. Fler skall därmed utsättas för kommunens återställningssträvan. Men eftersom konsekvensen ändå blir att vissa fastigheter får behålla sina färger vore det mer klädsamt om majoriteten tog ett steg tillbaka. I synnerhet som kommunen i många fall varit allt annat än ett föredöme vad gäller att värna "kulturarv".
Nu återstår att se vad Länsstyrelsen säger - kanske landar allt i att den grå byråkratin får ha olika nyanser?
