Grattis Sverige, vårt medlemskap i Europeiska unionen har gjort oss rikare. I en rapport för den marknadsliberala tankesmedjan Timbro skriver Christian Sandström, biträdande professor vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping och docent vid Chalmers Tekniska Högskola, att forskare beräknat att EU-inträdet höjt Sveriges välstånd med 15 till 20 procent. Det innebär någonstans mellan 90 000 och 120 000 kronor extra om året, för en familj med 600 000 kronor i gemensamma inkomster.
Men Sandström har också ett annat, viktigare, ärende i rapporten än att berätta om hur rika vi redan blivit. Nämligen att påminna om att frihandel kan göra att välståndsresan fortsätter. Det är en välbehövd påminnelse inför det stundande EU-valet.
Sedan finanskrisen 2009 har protektionismen stärkts, och reformer som skapat hinder för handel har avlöst varandra. Det här är inte bara en trend i Europa, även USA och Kina vänder sig mer inåt. Stora, potentiellt viktiga, frihandelsavtal har gått i stöpet eller på grund i förhandlingsstadiet. ara två avtal har ratificerats under den gångna mandatperioden i EU.
Trots att EU som projekt bygger på handel hamnar det i skymundan i sommarens val till Europaparlamentet. Kandidater poserar inte bakom slagord om att få till mer handel, mer ekonomisk integration, mer tillväxt – det är andra frågor som gäller. Såsom klimat, och säkerhet. Inte utan skäl, det är viktiga och högaktuella frågor, och just svenska väljare sticker ut jämfört med övriga Europa genom att ha klimatet som högst prioriterad fråga (SVT 17/4).
Men de är svåra att frikoppla från vårt ekonomiska välstånd och handelspolitiken. Att vi blir rikare är en förutsättning för att vi ska ha pengar att satsa på klimatomställningen, och för att ha råd att bistå Ukraina i kriget mot Ryssland – och för att möta andra, ännu okända utmaningar som lurar runt hörnet. Inga problem blir lättare av att vara fattig, rikedom är i sig en form av beredskap.
Dessutom kan handel i sig bidra till fred. "Om inte varor korsar gränserna kommer soldater att göra det", som det formulerades av den franska filosofen Frédéric Bastiat på 1800-talet. Det är en tanke som besjälar just Europeiska unionen, som i grund och botten är ett samarbete för handel och fred.
Den naturliga reaktionen på det osäkra världsläget är att sluta sig inåt, men det gör oss inte starkare. Tvärtom. Det behövs kandidater i Bryssel som kan ta fasta på det, så vill du rösta för säkerheten och klimatet – se till att det även blir en röst för handel, för öppenhet och mot protektionism.
